torsdag 27 januari 2011

Socialdemokratins kris

Om den nuvarande regeringen sitter denna mandatperiod ut (vilket det inte är helt osannolikt att den kommer att göra) så kan man notera att det är den längsta period sedan den allmänna rösträttens införande som vi haft en borgerlig regering utan komplikationer i form av koalitionsavhopp och dylikt. Och den socialdemokratiska hegemonin måste isåfall sägas vara definitivt avslutad. Till yttermera visso kan man konstatera att det inte finns stora tecken hos socialdemokratin på att man försöker göra det som krävs för att kunna komma tillbaka med kraft i de kommande valen. Fast det kanske är förståeligt, med tanke på att det inte är helt lätt att säga exakt vad som krävs. Just nu diskuteras ju mest behovet av en bra partiledare. Det är nog inte helt oviktigt, men jag undrar om inte det massiva tappet av medlemmar de senaste årtionderna kan vara en av de lömskaste bovarna i dramat. Någon slags logik borde göra gällande att en aktiv medlem borde kunna övertala ett antal människor i sin omgivning att rösta på det egna partiet. I så fall borde alltså SAP satsa på att värva medlemmar igen (om de nu kommer ihåg hur man gör). Och kanske bör man se till att medlemmarna integreras i en rörelse där det finns gott om sociala aktiviteter och dylikt. Men detta är kanske en alltför tidskrävande strategi i denna rastlösa tidsålder...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar