söndag 27 februari 2011

Spelteori i mataffären

Som vi alla vet är det oftast billigare att köpa större förpackningar än små (d.v.s. det är lägre pris per kilo eller motsvarande). Föreställ dig att du ska köpan varan x för vilken bäst-före-datumet är en ganska avgörande faktor. Du kan köpa en förpackning som innehåller 200g och kostar 20kr eller en förpackning på 100g som kostar 14kr. Du är ingen storkonsument av x, men du kan inte direkt vara utan det heller. Du kommer inte att hinna förbruka en förpackning på 200g innan bäst-före-datumet har passerat, men du tjänar i alla fall på att köpa den större förpackningen och slänga det som blir över.

Det spelteoretiska problemet uppkommer om du vill ta hänsyn till att detta är resursslöseri. Om alla vore beredda att betala lite extra för ett optimalt resursutnyttjande skulle det inte spela någon roll om bara du tog den "oansvariga" strategin. Om de flesta inte är beredda att göra det är det också helt onödigt för dig att ta den "ansvarsfulla" strategin. Slutsatsen tycks bli att en enskild individ som vet att dennes val inte kommer att uppmärksammas av någon inte har någon som helst anledning att tänka på ifall dennes konsumtionsval är "oansvarigt", med ett möjligt undantag i fallet att man är så starkt engagerad i att motverka resursslöseri att man helt enkelt mår bättre (rent fysiskt) av att göra det "rätta" valet.

1 kommentar:

  1. Men är det inte förutsättningen "en enskild individ som vet att dennes val inte kommer att uppmärksammas av någon" som är diskutabel, eftersom i ett samhälle påverkar vi faktiskt varandra.

    Torbjörn Tännsjö har ju nyligen skrivit om ett liknande problem: varför egyptier gick ut på gatorna med risk för livet, trots att det förefaller "icke-rationellt" ur den enskilde individens synvinkel. För en liberal tänkare, som är fast i en individualistisk ståndpunkt, är det förstås obegripligt.

    SvaraRadera