söndag 13 mars 2011

Jeremy Bentham om skatter och bestraffningar

Jag citerar från The Rationale of Punsihment:

"Between taxation and punishment of the pecuniary kind [...], the relation is of this sort; they both consist in the application of compulsion to the extracting out of the pocket in question a certain sum; the difference between them consists in the end in view. In the case of taxation, the object is the obtainment of a certain sum; in the case of punishment, the object is the prevention of the obnoxious act, to the commission of which the obligation of paying money is attached in the character of punishment. In the case of taxation, the wish of the legislator is, that the money may be paid; and, consequently, if it be to the performance of a certain act that the obligation of paying money is annexed, his wish is that the act may be performed".

Vad ska vi, om vi ska tala i benthamitiska vändningar, säga om t.ex. skatt på rökning? Är det en skatt med denna terminologi, d.v.s. något som lagstiftaren vill att vi ska göra (för att den ska få in pengar), eller är det i realiteten en bestraffning, d.v.s. en slags böter för rökning? Kanske skulle man i så fall kalla tobaksskatten vid dess rätta namn: tobaksböter? Och det vore kanske intressant att grubbla på om det finns saker som vi idag kallar böter som borde kallas skatt (d.v.s. saker som lagstiftaren "officiellt" inte vill att vi ska göra, men "inofficiellt" vill att vi ska göra, så att det kommer in mera pengar; t.ex. fortkörningsskatt eller dylikt).

3 kommentarer:

  1. Förstår jag honom rätt, men har inte Bentham en ganska positiv syn på skatter i detta citat? Kanske socialdemokratin skulle införliva denne gamle borgare bland sina ideologiska husgudar? (När nu Keynes tycks vara så ute...)

    SvaraRadera
  2. För Bentham var nog skatter främst ett medel att få in pengar för att driva statens (ganska få) nödvändiga funktioner (och kanske för att minska vissa uppenbart skadliga aktiviteter, såsom för mycket dryckenskap). I övrigt var han ganska liberal.

    Men eftersom hans teori är mera empirisk än vissa andra liberalers kan man naturligtvis bestrida att han har helt rätt när han hävdar att det finns ett samband mellan liberalism och lycka (ty det senare är ju hans yttersta mål med politiken). Man skulle ju kanske kunna hävda att ett land som Sverige uppvisar mera sammanlagd lycka än andra mera liberala länder (trots höga skatter).

    Och personligen tror jag att en utilitarism i Benthams anda ingalunda har fog för att vara mera negativt inställd till en socialliberal/socialdemokratisk politik än en nyliberal.

    SvaraRadera
  3. Och jag kan för övrigt tillägga att Bentham investerade pengar (med god avkastning, tror jag) i Robert Owens experimentsamhälle i Skottland.

    SvaraRadera