torsdag 24 mars 2011

Mänskligt beteende i valsituationer

Jag har roat mig med att läsa valda delar av Barry Schwartz' bok The Paradox of Choice. Why More is Less, vars huvudtes är att alltför många valmöjligheter gör att vi får ut mindre tillfredsställelse av det vi faktiskt väljer. Detta eftersom människor i allmänhet t.ex. grubblar mycket över de alternativ de gav upp när de faktiskt gjorde ett val. Lösningen enligt Schwartz är att man borde vara en "satisficer" snarare än en "maximizer", d.v.s. nöja sig med saker som är tillräckligt bra, och inte ständigt tänka på om det var det absolut bästa man valde. Och politiskt anser han att det borde ske en viss omfördelning av rikedomar mellan rika och fattiga länder, eftersom medborgarna i de senare lider av att de har för få valmöjligheter, medan man i det förra fallet har för många.

Intressanta är också ett kort resonemang som förs om avregleringar av el, telefoni o.s.v. Det är ju ibland omstritt om sådant ger bättre priser och service till konsumenterna. Ibland blir det bättre, ibland sämre. Men, som Schwartz skriver, "even if we assume that the kinks will be worked out eventually and competitive electric-power provision will benefit consumers, the fact remains that it's another choice we have to make". Och att tvingas göra flera val är alltså i regel inte bra för vårt välbefinnande. Personligen skulle jag nog vara villig att betala typ 5% mera för el och telefoni om det var statliga monopol och jag aldrig behövde (och inte var tillåten att) göra några val när det gällde dessa saker. Fast detta gäller såklart om statliga monopol kunde ta tillvara på innovationer och förbättringar på dessa områden på ett tillfredsställande sätt; kanske krävs det att det finns privata företag som sysslar med dessa saker i andra länder, så att man kan "snylta" på deras experimenterande...

2 kommentarer:

  1. Vi hade ju faktiskt teknisk utveckling på telekomområdet innan de statliga monopolen togs bort. På den tiden gick det onekligen långsammare, men kvaliten på grejerna var mycket högre, när konkurrensen inte tvingade fram ständigt orealistiska tidplaner. Det är i varje fall mitt intryck efter att ha arbetat under båda epokerna.

    SvaraRadera
  2. Jag kan tyvärr inte ståta med samma erfarenhet, men det vore intressant att läsa empiriska studier om hur kvalitet, priser och dylikt har förändrats. Men även om man kommer fram till att det var bättre förr blir det nog svårt att återgå till det; men något kan man kanske lära av det när det gäller den framtida politiken...

    SvaraRadera