onsdag 25 maj 2011

Nassims svarta svanar

Jag måste skriva någonting om den intressanta (och underhållande) boken The Black Swan av Nassim Nicholas Taleb (2:a utökade upplagan från 2010), som jag just har läst färdigt. Hans främsta slutsats är att vi borde vara mera förberedda att hantera "svarta svanar", d.v.s. mycket osannolika, men mycket betydelsfulla händelser (begreppet "svarta svanar" kommer från ett filosofiskt problem som handlar om att upptäckten av en enda svart svan omkullkastar "sanningen" att alla svanar är vita). Problemet för Taleb är att personer som sysslar med att förutsäga saker (han stör sig mest på ekonomer) antar att fenomen som sker i "landet" Extremistan analyseras med hjälp av statistiska verktyg avpassade för Mediokristan.

Om man samlar ihop tusen slumpmässigt utvalda människor från Mediokristan och undersöker en specifik egenskap så kommer ingen enskild individ att kunna påverka totaliteten, hur "extrem" denna individ ändå verkar vara. Om t.ex. världens tyngsta person någonsin skulle råka ingå i urvalet så skulle denna ändå bara utgöra typ 0,6% av den totala vikten. Talebs "lag" för Mediokristan är alltså: "When your sample is large, no single instance will significantly change the aggregate or the total". I Extremistan däremot ser det annorlunda ut. Dit hör t.ex. "egenskaper" som förmögenhet. Om vi t.ex. samlar tusen personer från Extremistan och Bill Gates råkar ingå i urvalet så kommer hans förmögenhet troligen att utgöra omkring 99% av dessa tusen personers totala förmögenhet. "Lagen" för Extremistan är alltså att "inequalities are such that one single observation can disproportionately impact the aggregate, or the total". Saker som tillhör Mediokristan är alltså sådant som: längd, vikt, kaloriintag, levnadsålder, intelligenskvot etc. Till Extremistan hör: rikedom, inkomst, författares bokförsäljning, kändisskap, städers invånarantal, storlek på företag etc.

Problemet blir alltså att t.ex. de som försöker förutsäga hur ekonomin kommer att utvecklas utgår från att de lever i Mediokristan, trots att krascher och dylikt inte kan förutsägas (ekonomin finns i Extremistan). Men eftersom dessa oförutsägbara saker kan få mycket stora följdverkningar så vill Taleb att politiken borde vara mera inriktad på att "försäkra sig" mot dessa "svarta svanar". Boken innehåller dock mycket lite i form av konkreta förslag (ett tydligt är dock att han vill att det s.k. nobelpriset i ekonomi avskaffas). Mot slutet ställer han dock upp några punkter, t.ex dessa:

No socialization of losses and no privatization of gains. Whatever may need to be bailed out should be nationalized; whatever does not need a bailout should be free, small, and risk-bearing.

Do not give children dynamite sticks, even if they come with a warning label. Complex financial products need to be banned because nobody understands them, and few are rational enough to know it. We need to protect citizens from themselves, from bankers selling them "hedging" products, and from gullible regulators who listen to economic theorists.

Citizens should not depend on financial assets as a repository of value and should not rely on fallible "expert" advice for their retirement. Economic life should be definancialized. We should learn not to use markets as warehouses of value: they do not harbor the certainties that normal citizens can require, in spite of "expert" opinions. Investments should be for entertainment. Citizens should experience anxiety from their own businesses (which they control), not from their investments (which they do not control).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar