lördag 4 juni 2011

Några ord om Henry Sidgwick

Just nu håller jag på och läser Henry Sidgwicks (1838-1900) Elements of politics. Jag vill nog inte rekommendera denna bok till någon, såvida personen ifråga inte har ett abnormt intresse för statsvetenskapens idéhistoria. Har man dock det intresset så är det inte helt ointressant att se hur det "vetenskapliga" studiet av politik kunde se ut för drygt hundra år sedan. Vad man främst kan notera är att det på varje sida uttrycks åsikter om vilka konstitutionella utformningar och dylikt som är lämpligast, med nästan total avsaknad av referenser till empiriska undersökningar som understödjer dessa synpunkter. Som läsare måste man ha rätt stort förtroende för Sidgwicks visdom om man ska svälja hans åsikter om politik.

Varför jag intresserar mig för Sidgwick är främst för att han är en av de mera kända utilitaristerna. Vad man kan konstatera är dock att han uppvisar samma otillräcklighet som andra utilitarister ofta har gjort, d.v.s. att det finns en oklarhet när det gäller att visa hur den politik man förespråkar hänger ihop med de etiska grundprinciperna. Sidgwick är noga med att poängtera att alla hans politiska rekommendationer bygger på vad som maximerar lyckan, men vad som saknas är faktiska belägg för att just de saker han förespråkar maximerar lyckan på ett bättre sätt än andra åtgärder.

Man kan för övrigt tillägga att Sidgwick inte tillhör de mest radikala utilitaristerna när det gäller politiska frågor. Huvudsakligen landar han i att saker och ting är ganska väl inrättade i de mest "civiliserade" staterna (huvudsakligen Storbritannien). Men det skall nog tillstås att om man (som jag) vill bygga politiken på empiriskt hållbar utilitarism, så måste man kanske vara lite skeptisk emot alltför radikal politik, åtminstone tills någon risktagande demos (som jag är tveksam till att ingå i) någonstans har visat att en radikalt annorlunda politik verkligen visar sig vara gynnsam för lyckomaximeringen. Denna "konservatism" gäller alltså vare sig det gäller samhällsförändringar åt höger eller vänster; men skulle jämförande studier visa att det faktiskt finns fog för att gå åt endera riktningen så finns det inga ursäkter för sådan konservatism längre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar