måndag 27 juni 2011

Vad USA:s konstitution säger (och inte säger)

Jag är inte direkt någon tidnings- och tidskriftläsare, men idag läste jag iallafall i Time en intressant artikel om den amerikanska konstitutionen av Richard Stengel. Det pågår ju ständigt politiska strider i USA om vad konstitutionen tillåter eller inte tillåter att lagstiftarna gör. Nu senast är det Tea Party-rörelsen som är bullrigast, med dess "almost fanatical focus on the founding document". Stengel vill dock understryka att USA inte befinner sig i en konstitutionell kris. Konflikt, ja, men inte kris. Den amerikanska konstitutionen tycks vara ett dokument som är relativt töjbart, och därför inte lätt blir föremål för en fullfjädrad kris. Som Stengel skriver: "Conflict is at the core of our politics, and the Constitution is designed to manage it. [...] A crisis is when the Constitution breaks down. We're not in danger of that."

Men att konstitutionen är töjbar medför också att den kan användas som slagträ i debatten av olika politiska schatteringar. Om Ron Paul hävdar att "konstitutionen var uttryckligen skriven med ett syfte - att hålla den federala regeringen tillbaka", så svarar Stengel: "Well, not exactly. In fact, the framers did the precise opposite. They strengthened the center and weakened the states"; och vidare: "If the Constitution was intended to limit the federal government, it sure doesn't say so. Article I, Section 8, the longest section of the longest article [...] is a drumroll of congressional power. And it ends with the 'necessary and proper' clause, which delegates to Congress the power 'to make all laws which shall be necessary and proper for carying into Execution the foregoing Powers, and all other powers vested by this Constitution in the Government of the United States, or in any Department or Officer thereof'. Limited government indeed."

Sedan går Stengel igenom några aktuella frågor, och försöker utröna vad konstitutionen säger om dem. Och fallet med USA:s engagemang i Libyen exemplifierar hur töjbar konstitiutionen är. Det finns en War Powers Resolution, som säger att kongressen måste godkänna att landet går ut i krig. Men i detta fall kunde man från vita huset t.ex. hävda att det inte handlade om ett "krig". Och kritiken mot presidentens makt verkar skifta beroende vilket parti han kommer ifrån: republikanerna kritiserar Obama för att inte gå till kongressen och be om tillstånd - samtidigt som George W. Bush var en av de främsta förespråkarna för en obunden exekutiv makt (och på den tiden var naturligtvis Obama kritisk till Bush).

Nåväl... det är tur att svensk politik inte präglas av grundlagsdyrkan. Tänk vilken debatt vi skulle få om frågor som könsneutrala äktenskap, prostitution, abort och dylikt fördes genom att hänvisa till Sveriges grundlag snarare än till de argument som föreligger i de specifika frågorna. Men å andra sidan skulle det inte vara lika problematiskt för oss som det är för amerikanerna eftersom vår grundlag är relativt lätt att ändra.

2 kommentarer:

  1. Tänk vilken debatt vi skulle få om frågor som FRA-lagen, förbud mot obehagliga teckningar av nakna barn, kameraövervakning av allmänheten osv. skulle föras genom att hänvisa till Sveriges grundlag snarare än till de argument som föreligger i de specifika frågorna.

    Hur skulle det se ut egentligen!?

    SvaraRadera
  2. Det skulle nog inte gå hem i stugorna... Inte förrän människor börja vörda grundlagen med samma intensitet som amerikanerna vördar sin konstitution. Men det tillståndet lär knappast komma. Gillar man inte Sveriges grundlag är det inte så svårt att ändra på den, så man tjänar inte så mycket på att hänvisa till dess auktoritet. Dessutom finns det ingen som anser att de som skapade vår grundlag var politiska genier.

    SvaraRadera