torsdag 14 juli 2011

Rimliga och orimliga skatter

Jag kan tillägga en ytterligare intressant sak angående den debatt jag nämnde i föregående inlägg. Det förekom en ekonom från Skattebetalarnas förening, som hade denna "argumentation":

"Fortfarande är det så att en vanlig svensk inkomsttagare betalar ungefär 55% av sin inkomst i skatt [...] när du räknar med allt det dolda och det synliga [...], och jobbskatteavdraget har plockat ner det här från 60%, så vi har kommit en bit. Men jag tycker att det är värdefullt just att man gör skattebördan för en vanlig svensk inkomsttagare lite rimligare, åtminstone att man kan få behålla hälften; det tycker jag är ett väldigt viktigt mål."

Skulle vara intressant hur man kom fram till att just 50 procents skatt är "rimligt". Man kan ju t.ex. vara lite filosofiskt jobbig och ställa den urgamla frågan: om nu 50% är en rimlig skatt kan ju knappast 50,001% vara en orimlig skatt, och om 50,001% är en rimlig skatt kan ju knappast 50,002% vara orimlig o.s.v. (Ty man kan ju hoppas att de inte anser att 50% är rimligt bara för att det är en så "snygg" siffra).

Istället skulle man ju kunna hävda att en skatts rimlighet handlar om att de samlade skatteintäkterna räcker till det man har kommit överens att de skall räcka till. Om man t.ex. vill ha en stor offentlig sektor och mycket omfördelning (eller för all del en groteskt stor försvarsmakt) så torde det vara rimligt att ha höga skatter. Om man vill ha en nattväktarstat är det rimligt att ha låga skatter. Om nu Skattebetalarnas förening har som mål att uppnå det senare vore det bra om de är öppna med det.

1 kommentar:

  1. Jag kanske skulle förtydliga att en nattväktarstat knappast inträder vid 50 procents skatt, men Skattebetalarnas förening kanske ser det som ett lämpligt första steg dit. När vi har uppnåt 50% så kan de sikta på 40% o.s.v. om man vill köra med samma "logik" som anser att jämna tiotal per definition är mera "rimliga" än tal som är mera svårhanterliga rent retoriskt.

    SvaraRadera