onsdag 7 september 2011

Maskinmetaforen och dess moraliska konsekvenser

Det är ibland intressant att begrunda frågan som gäller hur våra moraliska uppfattningar påverkas om hur vi betraktar saker och ting, d.v.s. till vilken grad vårt betraktande påverkar vårt värderande. I den mån det är fråga om samband (eller implikationer) mellan det första och det andra, måste man nog oftast säga att det handlar om pragmatiska implikationer, snarare än logiska. Ett sätt att betrakta fenomen behöver inte nödvändigtvis medföra en logisk slutats att det också bör värderas på ett visst sätt, men i realiteten tycks det ofta finnas en pragmatisk koppling: ett visst betraktelsesätt s.a.s. underlättar en viss normativ hållning.

Ett intressant exempel på ett betraktelsesätt kan man kalla "maskinmetaforen". Två olika versioner på denna är djuret som maskin och ekonomin som en maskin.

Den första versionen läste jag nyligen om i en bok av Luc Ferry - Den nya ekologiska ordningen - i vilken den "cartesianska" synen på djur kortfattat beskrivs. Enligt denna är djuren (till skillnad från människorna) att betrakta som en slags automater. Och - som Ferry skriver - "[k]onsekvensen kommer snart att bedömas som ödesdiger: djuren kan inte lida, och deras skrik under vivsektionen betyder inte mer än en klockas slag". Kort sagt kanske man inte är logiskt "tvingad" att nedvärdera djur eftersom man rent "vetenskapligt" betraktar dem som maskiner, men rent pragmatiskt är det lätt att göra denna koppling. Möjligen kan den mildras om man i motsats till Descartes och hans gelikar inte gör denna skarpa skillnad mellan djur och människor och istället betraktar både människor och djur som maskiner. Då har man åtminstone mindre anledning att värdera det ena högre än det andra.

Den andra maskinmetaforen jag tänkte ta upp är ekonomin betraktad som en maskin. Och här hänvisar jag främst till Julie Nelsons bok Economics for Humans. Som hon beskriver det så har den "neoklassiska" nationalekonomin från början fjättrats av dess tendens att betrakta ekonomin som en maskin, vilket hon bl.a. tillskriver det faktum att nationalekonomi som disciplin i mycket utvecklades i samklang med den industriella revolutionen. Ett resultat av denna maskin-approach (vilket bl.a. innefattar antagandet om människan som en "homo economicus") anser Nelson vara att "[c]omplex human motivations didn't fit, so the discipline lopped them off. Relations of care - or of power, for that matter - didn't fit, so they went too. [...] Only thin concepts of self-interest, profit, utility, and maximization survived".

Återigen kan man hävda att det inte logiskt följer några normativa implikationer av den neoklassiska nationalekonomin. Men möjligen kan man misstänka att utvecklandet av modeller som bygger på vissa förenklade antaganden om t.ex. människans natur kan ha en viss pragmatisk (om än inte logisk) påverkan på ens normativa åsikter när det gäller t.ex. politik.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar