lördag 22 oktober 2011

Nietzsche och tredje riket

Friedrich Nietzsche ter sig (åtminstone för mig) inte som en filosof som man läser för att hitta verkliga hållbara insikter - kanske kan man rentav diskutera om man överhuvudtaget ska kalla Nietzsche för filosof. Möjligen kan man använda honom för att stryka under vissa resonemang med något slående citat (och så används han nog ofta, t.ex. i viss existentialistisk litteratur). Jag har dock svårt att se vad det skulle innebära att kalla sig "nietzschean" idag. Och om man mot förmodan skulle vilja kalla sig så, så måste man onekligen bearbeta Nietzsches texter rätt så rejält.

Tyvärr har dock sådana tidigare bearbetningar blivit rätt olyckliga. Ett impulsköp (för den ringa summan 5 kr) fick mig nyligen att inhandla Nietzsche och tredje riket av Melker Johnsson - en skrift som faktiskt kom till medan andra världskriget fortfarande höll på (1943). Nu är jag ju ingen expert på Nietzsche direkt, men nog verkar det som att Johnsson argumenterar rätt trovärdigt för att det inte var särskilt svårt att använda Nietzsches "filosofi" för nationalsocialistiska syften.

Med Johnssons terminologi (som han lånat från Crane Brinton) så är det lättare att vara "hård" nietzschean än "mjuk". Enligt de mjuka så "menade Nietzsche i grund och botten väl. De fogar in honom i Västerlandets stora etiska tradition i linje med Sokrates, Jesus, Luther och andra stora namn. [...] Man säger till exempel att Nietzsche 'i grund och botten' eller 'rätt fattat' var mera kristen än någon så kallad kristen". Johnsson anser dock att denna mjuka tolkning stämmer rätt dåligt med "den Nietszsche, som möter oss i breven och skrifterna. Det lilla, vari man kan inlägga en human mening, är vagt och obestämt och strider mot de energiskt försvarade doktrinerna, medan han däremot under hela sitt liv skriver inträngade och uttrycksfullt till våldets försvar".

För övrigt fungerar Johnssons bok rätt bra som en allmän introduktion till Nietzsches tänkande, så jag kan varmt rekommendera den till folk som har tillgång till något välsorterat bibliotek. Och även om Nietzsche nuförtiden kanske inte är så intressant som filosof så tycker jag personligen att han är intressant som idéhistorisk "företeelse". Man får på något sätt en inblick i den fin-de-siècle-värld, eller den dekadans, som kan te sig tilldragande när man befinner sig i ett visst sinnestillstånd, men som nog ändå i grunden borde bekämpas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar