torsdag 6 oktober 2011

Uppsatser, avhandlingar och politisk teori

Somliga av er har säkert erfarenhet av att skriva uppsatser på högskolenivå, och vet isåfall hur de förväntas vara strukturerade: en syftesbeskrivning med klara frågeställningar, en redovisning av metod, material, ett teoriavsnitt o.s.v. och längst bak ett slutsatsavsnitt där man knyter an till inledningen (i teorin ska man nästan kunna läsa bara början och slutet på en uppsats och se om det inledande syftet är uppfyllt i slutsatserna). I stort sett är oftast doktorsavhandlingar strukturerade på samma sätt, fast i större skala naturligtvis.

Intressant att notera är dock att - åtminstone är det så inom det fält jag är minst okunnig om (politisk teori) - de verk som blir klassiker inom samhällsvetenskap och humaniora vanligtvis inte har denna tydliga struktur (extremfallet torde vara Wittgenstein, som aldrig skrev någon regelrätt examensuppsats eller doktorsavhandling, men ändå blev filosofisk gigant och professor). Att klart uttala sina syften och slutsatser är ingalunda ett krav för att en bok ska bli citerad och utgöra underlag för vidare forskning. Ibland kan det t.o.m. vara en fördel att inte vara för tydlig, för då kan många forskare bli sysselsatta med att tolka verket ifråga, vilket i sin tur kan leda till nya intressanta tankebanor och föra disciplinen framåt.

Så egentligen är det nog inte helt ointressant att fråga sig vad det är man utbildas för (både som vanlig student och forskarstudent). Är det för att skriva tankeväckande och kanske stilistiskt högstående "minor classics", eller är det för att skriva väl strukturerade forskningsrapporter, enligt konstens alla regler, som kanske kommer att uppmärksammas en smula när de kommer ut, men som snart glöms bort. Men det kanske är löjligt att begära att alla de som doktorerar idag (nuförtiden finns det lika många doktorander som det fanns studenter på 1940-talet) ska ha ambitionen att bli stora namn inom sitt fält. Och för övrigt: när det gäller studier som är till för att få ett "vanligt" jobb kan man kanske fråga hur viktigt det är med uppsatser över huvud taget...

2 kommentarer:

  1. Hej
    Jag studerar sociologi vid Tartu Universitet i Estland och våra uppsatser skall alltid ha samma struktur som du beskriver ovan. Och visst är det så att det ofta räcker med att läsa bara början och slutet - efter att ha läst dessa så kan man ju bedömma om det är värt att läsa det hela eller ej :)
    Men som gäller stora klassiker - dem kan väl strunta i strukturen efter dem gjort sig kända, då räcker det väl att dem bara har sitt namn :)
    Apropå namnet - man hade väl aldrig kunnat ta Talcott Parsons försök att bilda stor teori på allvar om han inte hade skrivit sin kända bok 1937. Det han skrev på 50-talet kanske inte har något värde alls men nu anstränger man sig som fan för att kunna förstå detta :)

    SvaraRadera
  2. Ja, det stämmer nog att man kan "strunta" i strukturen om man redan har gjort sig ett namn (eller har fått en någorlunda trygg anställning). Det är väl kanske den fasen man längtar till som forskare, då man får tänka utan tvångströjor... (Även om det säkert också finns sådana som gillar att ha vissa "mallar" att gå efter och som presterar god forskning på det sättet.)

    SvaraRadera