tisdag 6 december 2011

Helvétius och intelligent design

Ni kanse minns att "intelligent design" var på tapeten för några år sedan. Jag påmindes om detta begrepp när jag läste ytterligare en bok (eller åtminstone delar av den) av Claude-Adrien Helvétius, nämligen hans postumt utgivna Les progrès de la raison , dans la recherche du vrai. För min egen del var jag en smula förbryllad av ID-debatten, eftersom jag tyckte att de olika sidorna knappast hade så mycket av att vinna på en seger. För de kristna (det är väl mest företrädare för den religionen som varit aktiva) måste det ju ändå till långt mycket mer än en tro på intelligent design för att man ska vara kristen (i traditionell bemärkelse). Att gå och döpa sig för att man blivit övertygad om ID vore en ganska absurd handling. Och andra sidan av det myntet är naturligtvis att vetenskapen knappast har vunnit mycket genom att besegra ID, eftersom det inte är det som den religiösa tron hänger på.

Kanske tänker dock en del vetenskapsmän att det ändå är viktigt att vederlägga ID enligt någon logik att om man ger dem (de religiösa) lillfingret så tar de hela handen. Möjligen kan det finnas lite förnuft i ett sådant tänkande. Saken skulle dock hamna i annan dager om det vore så att detta lillfinger vore det enda de religiösa ville ha. Detta är i stort sett vad Helvétius' religion går ut på, där han befinner sig i "upplysningens" framkant. Han utttrycker en tro som helt klart kan beskrivas som "intelligent design". "Gud" är den yttersta intelligensen, den princip som har satt igång naturen och dess lagar. Denna "Gud" är sedan inte någon "person" som ingriper i världen. Och Helvétius tror inte heller på någon immateriell "själ" i människan - hans tro på intelligent design får honom inte att svikta när det gäller en helt och hållet naturalistisk syn på människan. Han uttrycker också rätt så mycket "proto-evolutionistiska" tankegångar.

Vad man kan säga avslutningsvis är alltså att för en upplysningstänkare var en tro på intelligent design ett sätt att reducera religions roll i det intellektuella livet. Om Gud är lika med naturen eller dylikt så kan man i praktiken skjuta honom/henne/det i bakgrunden och gå vidare som en "vanlig" vetenskapsman. Den moderna tron på ID utgör dock bara en ganska liten pusselbit i en större bild, och syftet är knappast att få folk att tro endast på ID. Om de moderna förespråkarna hade debatterat religion med Helvétius, så skulle han ju villigt erkänna förnuftet i ID, men han skulle ändå anse att det mesta av det andra som de religiösa tror på endast är ren och skär vidskepelse. Frågan om religion kontra vetenskap avgörs med andra ord inte på det enskilda slagfält som heter intelligent design. Och det kanske är därför ID-förspråkarna tycks ha lagt ner sina vapen just i den frågan...

(Sedan kan jag också lägga till att jag nyligen hörde ett föredrag på YouTube där man presenterade en undersökning av litteraturen om ID, som visade att de flesta läroböcker som förespråkar detta endast hade bytt ut ordet "creation" mot "design", då en domstol - jag tror det var 1987 - hade ansett att det förra stred mot skolans sekulära principer; vilket återigen understryker att det egentligen inte är frågan om ID som dess moderna förespråkare egentligen är ute efter att vinna.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar