fredag 27 januari 2012

Hur använda framtida tillväxt?

Det har från höger- och näringslivshåll talats om den nye S-ledaren Stefan Löfven i termer av att han "förstår att välstånd måste skapas innan det kan fördelas" och liknande. Jag tror det skulle vara ganska intressant om alla partier (åtminstone de som tror att fortsatt ökad tillväxt är möjlig) kunde anamma ett sådant sätt att resonera, ty då kanske vi skulle få en tydlig bild av de politiska skiljelinjerna. Då kunde alla redovisa för hur de anser att frukterna av den framtida tillväxten ska fördelas; inte bara tala om behovet om ökad tillväxt. Och är det inte omöjligt att människor är mera beredda att s.a.s. kavla upp ärmarna och hugga i om de i förväg har fått löften om att deras ansträngningar ska leda till vissa resultat?

Om vi går tillbaka till tiden strax efter andra världskriget så gjorde Sverige ett politiskt vägval, där man under socialdemokratisk egid valde att använda den ökande tillväxten (som ju i själva verket blev fantastiskt stor) dels till ökad privat konsumtion (levnadsstandard), dels till att bygga upp de offentliga välfärdstjänsterna (genom ökade skatter). Tack vare tillväxten kunde man alltså både få det mycket bättre materiellt sett och betala höga skatter. Man använde dock inte tillväxten till en förkortning av arbetstiden (mer än lite ökad semester).

Det skulle vara intressant att höra vad våra partier skulle säga om man idag antog att vi stod inför stora välståndsökningar i framtiden. Hur skulle de vilja att vi använde dessa nya resurser? Mera skattesänkningar? Mera resurser till skolan? Arbetstidsförkortning? Ökat bistånd? Vad de än väljer här så vore det bra om de kunde utställa löften om dessa saker; kanske till och med utforma budgettekniska mekanismer som automatiskt överför resurser till det man tidigare har gett löften om. Om man t.ex. anser att att hälften av vår välståndsökning ska gå till bistånd och hälften till inkomstskattesänkningar så skulle det vid t.ex. en BNP-ökning på 2% automatiskt överföras en viss summa till just dessa saker. De som jobbar och stretar för att åstadkomma denna ökade tillväxt skulle alltså med säkerhet veta vad belöningen för deras uppoffringar är.

Och även om det är orealistiskt att anta att stora tillväxtökningar (i likhet med dem vi hade under efterkrigstiden) är möjliga så skulle det ändå vara intressant om man hypotetiskt antog det, ty det skulle avslöja mycket intressanta saker om de politiska skiljelinjerna (även inom blocken).

Fördelen med denna typ av politiska visioner är att den bygger på att tillväxten ska fördelas, d.v.s. ingen behöver ge upp något som den redan har (under "rekordåren" fick svenskarna det bättre på många plan samtidigt). Men man kan mycket väl använda samma logik även om man t.ex. måste offra något för en högre tillväxt. Om man t.ex. antar att uppmjukad arbetsrätt leder till flera jobb (och ökad tillväxt, får vi anta) så skulle det vara bra att i förväg veta vad denna uppoffring ska vara bra för. Denna uppoffring är ju knappast värd någonting om man själv vet att man värderar anställningstrygghet mer än det som politikerna säger att tillväxten ska användas till.

Kort sagt, man vill nog ofta veta till vilket syfte man gör saker här i livet. Visst är det sant att en kaka måste bakas innan den kan fördelas. Men om man vet att det mesta av kakan kommer att ätas upp av människor som redan ätit sig mätta så kanske det inte är värt att anstränga sig så mycket för att baka den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar