måndag 16 januari 2012

Stalin som författare

Härom dagen laddade jag ner en officiell sovjetisk utgåva av Josef Stalins verk, utgiven på 1950-talet (på engelska) i åtskilliga band. Jag har bara läst ca halva första bandet (och vi får se om jag kommer att läsa så mycket mer...) med texter från åren 1901-1906, d.v.s. långt innan revolutionen. Huvudintrycket är att Stalin framstår som en någorlunda kompetent, om än inte särskilt originell, agitator. Det skulle inte förvåna mig om en del övertygades att bli kommunister efter att ha läst liknande texter, och han ter sig som mest effektfull när han söker underblåsa motståndet mot den autokratiska regim som säkert inte var så trevlig att leva under (och vars reformer i "demokratisk" riktning var för små och kom för sent...).

Men det mesta av Stalins skriverier från denna tid handlar mest om partiets strategi och dess interna debatter. Ska man hitta något genomgående tema så återkommer han ofta till Lenins linje om hur partiet bör vara organiserat. Med tanke på att motsättningen mellan bourgeoisie och proletariat ofta beskrivs som ett krig blir följande citat belysande: "Since an army cannot operate without leaders, and since every army has a vanguard which marches at its head and lights up its path, it is obvious that with these armies there had to appear corresponding groups of leaders, corresponding parties, as they are usually called. [...] The foregoing makes it sufficiently clear that the proletarian party, being a fighting group of leaders, must, firstly, be considerably smaller than the proletarian class with respect to membership; secondly, it must be superior to the proletarian class with respect to its understanding and its experience; and, thirdly, it must be a united organisation."

Vad han är mån om är alltså att motverka splittring och brist på koordination i leden. Partiet ska vara den lilla (huvudsakligen intellektuella) kärna som leder massorna, som inte vem som helst kan släppas in i: "Up till now our Party has resembled a hospitable patriarchal family, ready to take in all who sympathise. But now that our Party has become a centralised organisation, it has thrown off its patriarchal aspect and has become in all respects like a fortress, the gates of which are opened only to those who are worthy. And that is of great importance to us."

Hur som helst var det i alla fall lite intressantare än förväntat att läsa Stalins tidiga texter, men man kan ju gissa att det blir tråkigare när han väl har fått makten...

1 kommentar:

  1. Montefioris bok om den unge Stalin är intressant. Där beskrivs hur både bolsjeviker och mensjeviker fick föra en ständig kamp mot Ochranan, tsarens mycket skickliga hemliga polis. Stalin själv hamnade otaliga gånger i Sibirien, rymde och skickades tillbaka. Och Ochranan lyckades under lång tid få in en dubbelagent i bolsjevikernas centralkommitté!

    Det parti av yrkesrevolutionärer som Lenin pläderade för motiverades just med behovet av proffs när det gällde att avslöja Ochranans agenter.

    Det där med bolsjevikernas förkärlek för intellektuella är en gammal myt du gått på. Tvärtom såg man med stor misstro på odisciplinerade akademiker...

    SvaraRadera