söndag 5 februari 2012

Kristdemokraterna och välfärdsstaten

Kristdemokraterna har tydligen lanserat följande förslag inom familjepolitiken: låt föräldrar som inte använder offentligt finansierad barnomsorg göra avdrag på skatten.

Detta fick mig att göra följande reflektion: är det inte så att vår välfärdsstat bygger på att varje enskild medborgare inte ska ha rätt att så att säga ta ut pengar av ett värde som motsvarar de tjänster man inte utnyttjar; d.v.s. att de personer som väljer att inte skaffa barn inte ska kunna "ta ut" de pengar som de har betalt till skolorna etc.

En solidarisk välfärd bygger snarare på att en del människor (kanske de flesta) betalar in mer än de faktiskt utnyttjar; detta för att det ska finnas resurser för de riktiga krävande fallen. Att de som inte utnyttjar kommunal barnomsorg ändå bidrar med skattepengar till detta gör att de som verkligen behöver denna barnomsorg får den till billigare pris än vad som annars skulle vara möjligt. Föräldrarna till en "vanlig" skolelev betalar in mera skatt än de s.a.s. får tillbaka så föräldrarna till t.ex. en funktionshindrad elev inte ska behöva betala så mycket som de skulle ha fått göra om de själva skulle bekosta den extra hjälp som barnet behöver.

Och skulle man förresten kunna tänka sig att de som föredrar att skydda sig med sina egna vapen skulle kunna göra avdrag på skatten för att de inte vill ha polisens (och försvarets) beskydd? Eller att de som föredrar att plåstra om sig själva om de skadar sig har rätt att få tillbaka de pengar de betalar till sjukvården?

Kort sagt: att man ska kunna få någon slags återbäring på de välfärdstjänster man inte använder ter sig som en annan slags samhällsmodell än den vi är vana vid. Men kanske är det en sådan, mindre solidarisk, modell som kristdemokraterna vill främja.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar