onsdag 21 mars 2012

Ludwig von Mises och demokratin

Om man bara ska läsa en bok av ekonomen Ludwig von Mises tror jag att de flesta Miseskännare skulle rekommendera Human Action (ett slags bibel för vissa anhängare av den s.k. österrikiska skolan). Är man däremot ganska ointresserad av nationalekonomi (åtminstone gällande dess metodologiska grundvalar) och inte är så angelägen om att få en hundraprocentigt "korrekt" bild av Mises' samhällssyn så är det relativt tidiga verket Nation, Staat und Wirtschaft (eng. övers. Nation, State, and Economy) ganska intressant läsning.

Denna bok är ingen nationalekonomisk traktat (även om en del av boken innehåller vissa avsnitt om ekonomisk politik) utan diskuterar i huvudsak orsakerna till första världskriget. En stor del handlar också om begreppet nation, och Mises definierar detta i huvudsak som en språkgemenskap. I samband med detta finns en av de få längre resonemangen i genren demokratiteori som han någonsin presterade, och oavsett vad man tycker om Mises som ekonom och laissez-faire-liberal så är hans resonemang kring demokratins problem i en stat med flera nationer ganska intressant.

Man kan nog hävda att Mises, till skillnad från en del andra i den österrikiska skolan, inte har något direkt emot ett demokratiskt styre. Visserligen anser han att majoriteten i någon mening kan ha fel (inte i moraliska frågor, d.v.s. målen för politiken, men väl när det gäller medlen), men det gäller i så fall för dem som anser sig veta bättre (t.ex. eftersom de är bättre ekonomer!) att försöka övertala majoriteten att ändra sig. Som han skriver: "It may be that the majority errs. But only through errors that it itself has committed and whose consequences it itself suffers can a people achieve insight and can it become politically mature. [...] Liberal theory denies that there are special interests of particular classes or groups opposing the common good. It can therefore see only justice in the decisions of the majority".

Majoritetsbeslut måste alltså i någon mening ses som "rättvisa", enligt Mises. Ett undantag ser han dock om en stat hyser flera nationer, varvid det uppstår permanenta minoriteter som inte delar majoritetssamhällets språk, kultur och dylikt. Sådana minoriteter har ingen utsikt att någonsin vara i majoritet och kommer därför aldrig att kunna påverka politiken. Sålunda gäller enligt Mises att i flerspråkiga enheter (såsom Österrike innan 1919) "the introduction of a democratic constitution does not mean the same thing at all as introduction of democratic autonomy. Majority rule signifies something quite different here than in nationally uniform territories; here, for a part of the people, it is not popular rule but foreign rule."

Med en annan formulering säger Mises följande: "In polyglot territories the application of the majority principle leads not to the freedom of all but to the rule of the majority over the minority." Detta är mycket intressant, eftersom det ger en sorts rousseauansk spinn på hans demokratiteori. Den minoritetsinvånare som styrs av en majoritet i en multinationell stat är inte fri, medan minoritetsinvånaren i en mera homogen stat är en fri medborgare. Att vara fri handlar alltså inte om huruvida man är "offer" för maktutövning eller inte, utan huruvida den stat man ingår i är avpassad för demokratiskt styre eller inte. Om den demokratiska staten är "optimalt" uppbyggd i nationellt hänseende finns det m.a.o. inget illegitimt i att man s.a.s. är tvingad att vara fri (d.v.s. även om man ingår i minoriteten så är man en fri människa).

Hur som helst såg Mises det som mycket viktigt att problemet med multinationella stater måste lösas: "The catastrophe of the World War has shown to what abyss that problem has led mankind. And all the streams of blood that have flowed in this war have not brought it a hairsbreadth closer to solution."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar