söndag 1 april 2012

Socialdemokrati och utilitarism: den nya berättelsen?

Under lång tid led nog anhängare av utilitarismen av att inga seriösa försök att mäta lycka utfördes. Detta har dock förändrats under de senaste årtiondena (och i synnerhet i vårt eget fräscha århundrade). Inom ekonomi och andra samhällsvetenskaper har sambandet mellan lycka och andra variabler tagits på större allvar. Ett symptom på detta var kanske Daniel Kahnemans "nobelpris" i ekonomi 2002.

Kritiken mot BNP-tillväxt som det enda måttet på om en politik är lyckad eller misslyckad har i och för sig förekommit ganska länge, men det verkar som det är först nu som man börjar få ordentliga siffror att sätta i kontrast till detta gamla mått. Rent praktiskt kan det hela gå ut på att man ber folk att betygsätta sitt välbefinnande, men det finns även olika index som utgår från mera handfasta mått (som kan antas ha betydelse för människors välbefinnande) som man sammanställer till ett värde som kan jämföras med BNP. Det mest kända är nog Human Development Index (HDI), som väger samman levnadsstandard (BNI/capita), förväntad livslängd och utbildning. Men det finns även andra mått som väger in fler variabler.

Bland de mest accepterade slutsatserna inom den nya lyckoforskningen är nog att den lycka som ökad materiell standard ger minskar ju mer man redan har uppnått. Dessutom brukar man ofta konstatera att människor i allmänhet överskattar den lycka som t.ex. en stor lotterivinst skulle ge, och de överskattar också det lidande som t.ex. funktionshinder efter en olycka skulle orsaka. I själva verket tycks det vara så att människor vanligtvis återgår ganska fort till sin ursprungliga lyckonivå både efter lottovinster och svåra olyckor (vilket troligtvis har att göra med att lyckonivån ganska mycket bestäms av genetiska faktorer). Det tycks dock finnas bevis för att lång arbetslöshet är något som sänker lyckonivån permanent och att meningsfulla sociala relationer är något som höjer den permanent.

Som anhängare av utilitarismen tycker jag naturligtvis dessa tendenser inom forskningen är välkomna, speciellt eftersom mina politiska sympatier formas av utilitaristiska överväganden. I allmänhet känner jag mig berättigad att befinna mig något till vänster på den politiska skalan, och jag har också funderat på om inte den vänster som har så svårt att finna nya "berättelser" borde anamma utilitarismen mera (fast jag tror inte att den "yttersta" vänstern skulle tjäna på det).

Detta frågar sig också Christian Kroll i antologin The Future of European Social Democracy (2012). Han anser t.ex. att "with a more relevant, accurate and extensive system of quality-of-life indicators in place to hold politicians accountable for their actions, social democracy could prove whether it has the better vision of the future and whether it delivers the better outcomes for the majority of people". Enligt Kroll finns det en god tradition av mångsidigt samhällsbyggande inom den europeiska socialdemokratin att bygga vidare på, men det är ingalunda givet att socialdemokratisk politik som den ser ut just nu är den som är mest utilitaristiskt riktig. Han skriver t.ex. att "there is strong support from the subjective well-being data for the conclusion that typical issues of the political right, such as marriage and religiosity, are positively correlated with life satisfaction outcomes".

Hur som helst skulle det vara intressant om det fanns partier (både till vänster och höger) som gick till val med budskap av typen: "Det enda vi vill är att maximera lyckan i samhället. Vi tror att vår politik kommer att åstadkomma detta, och detta baserar vi på följande antaganden..." Sedan skulle jag dock själv vilja tillägga att demokrati borde ses som ett mera fundamentalt värde än utilitarism (eller någon annan etisk doktrin). Farhågor om att en "upplyst" elit börjar styra i utilitarismens namn får aldrig uppstå.

2 kommentarer:

  1. Angående HDI: http://nonicoclolasos.wordpress.com/2009/05/26/valstand-och-valbefinnande/

    SvaraRadera
  2. Niclas: Ska man dra slutsatsen att HDI som mått endast är marginellt bättre än BNP (som i sin tur är bättre än ingenting) så håller jag nog med.

    SvaraRadera