tisdag 5 juni 2012

Pragmatisten Alexander Bard

Jag surfade lite på måfå och hittade tankesmedjan Timbros podcast Idésherpa. Tänkte jag skulle göra några blogginlägg om de personer och tänkare som diskuteras i dessa program. Jag börjar med programmet där Alexander Bard talar om pragmatismen.

Bard är en person som jag inte är så inläst på, men jag tycker han ofta har sagt tänkvärda saker. Och jag måste säga att hans aktier steg en aning hos mig när jag hörde honom tala om pragmatismen - en filosofisk inriktning som också jag är mycket tilltalad av. I likhet med honom så skulle jag vilja uppmana "liberaler" att läsa mer av sådana tänkare som William James, Friedrich Nietzsche och Richard Rorty (istället för Ayn Rand och Robert Nozick).

Tyvärr är dock Bard en ganska ensam röst inom den svenska liberalismen (och det är tydligt i podcasten att intervjuaren Håkan Tribell är ganska skeptisk). "Filosofiskt är liberalismens grundförutsättning felaktig", säger han; och det duger oftast inte för hardcore-liberaler - för dem måste liberalismen på något sätt kunna bevisas var moraliskt överlägsen. Som varm anhängare av Rorty kan dock inte Bard ställa upp på detta; i likhet med Rorty är han "ironisk" liberal, d.v.s. att man kan "försvara den liberala positionen, inte som fundamentala liberaler som säger att individens okränkbarhet är utgångspunkten för vår syn på samhället, utan utifrån perspektivet att den liberala demokratin [...] är de[t] överlägset bästa" systemet som testats (detta är Bards ord).

Om liberalismen är bra eller inte handlar alltså enligt Bard om att betrakta liberala staters empiriska framgång jämfört med andra system. Han medger själv att det hela kan betraktas som "komplext och rörigt; det är inte så lätt. Men tillvaron är inte lätt". Intellektuell hederlighet kräver enligt Bard att man erkänner detta och inte gör frågan om den "rätta" politiska ideologin lättare än vad den är. Konsekvensen blir dock för Bards del att han endast engagerar sig kring vissa specifika frågor (t.ex. FRA-lagen och narkotikalegalisering) och han tycks inte vara så mån om att slaviskt följa den vanliga "Timbrohögerns" agenda (och faktum är att han propagerar för medborgarlön, vilket säkerligen inte alla som kallar sig liberaler ställer upp på).

Hur som helst gillar jag att lyssna på Alexander Bard. Man kanske skulle ta och läsa lite av det han har skrivit också...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar