lördag 16 juni 2012

Var står folkpartiet?

Nu ska jag göra en av mina ovanliga dagspolitiska kommentarer. Närmare bestämt så gäller det Ekots lördagsintervju i vilken Jan Björklund var huvudperson. Vad jag noterar är att Björklund på vissa punkter tydligt framstår som företrädare för en "borgerlig vänster". En sådan observation är kanske inte så anmärkningsvärd, eller skulle åtminstone inte ha varit det för sisådär tjugo år sedan; men Björklunds image är ju lite mera "batongliberal" än t.ex. Bengt Westerberg, så det kan vara värt att observera att även han kan slå an socialliberala strängar.

Intrycket beror naturligtvis delvis på de frågor som behandlades i intervjun. Vad jag främst höjde på ögonbrynen för var Björklunds ståndpunkt att nivåerna i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen borde ökas när kostnadsläget för dessa saker förbättras (vilket väsentligen har skett, som intervjuaren påpekade). Detta kan nog beskrivas som en ganska socialliberal syn (och jag sympatiserar med den). Men det var också intressant att höra Björklund slingra sig som en mask när det gällde genomförandet av dessa åtgärder, ty jag kan tänka mig att dessa "återställare" står i direkt motsats till ambitionerna hos de flesta moderater (och kanske också hos centerpartisterna), som troligen har målsättningen att hålla en permanent låg nivå i socialförsäkringarna (av ideologiska skäl).

Det var också intressant att höra att folkpartiets ståndpunkt i frågan om vilken vård papperslösa migranter ska få inte var lika extrem som moderaternas, och att kristdemokraternas vårdbidrag ter sig mycket störande för Björklund. Jag vet inte om jag låter helt absurd, men borde inte FP bilda regering med socialdemokraterna istället? Att komma till en acceptabel kompromiss med S i skolfrågorna (som tycks vara så viktiga för FP) torde inte vara omöjligt (åtminstone i en S+FP-regering). Och ett samarbete skulle ju underlättas av att S numera inte tycks vilja återställa så mycket av skattesänkningarna. Hur som helst vore det intressant (och troligen gynnsamt för demokratin) om den fasta blockpolitiken som har fått råda under åtminstone tio år kunde brytas upp efter valet 2014.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar