fredag 13 juli 2012

Nihilism och demokrati

Det hävdas ofta att man inte kan dra några slutsatser om önskvärdheten av ett specifikt politiskt system utifrån en nonkognitivistisk (värdenihilistisk) metaetisk hållning; att det inte är en tillräcklig grundval för t.ex. försvaret av demokratin. Själv har jag dock i olika sammanhang försökt med lite tentativa försvar av demokrati på just en nonkognitivistisk grundval, och jag tänkte att jag åtminstone skulle försöka besvara en vanlig invändning (den om Hitler och Stalin etc., se nedan) här och nu.

Först och främst: vad är nonkognitivism? Kort sagt innebär det att det är meningslöst att tala om värderingar som sanna och falska, eller att det inte går att tala om någon specifik värdering som varandes bättre än någon annan. När det gäller värderingar finns inga fakta som vi kan leta reda på ute i världen. Frågan om huruvida personen X stal min plånbok den 24 april 2005 är en fråga om fakta: antingen gjorde X det eller inte, och vi kan ta reda på om så var fallet om det t.ex. fanns en videokamera som dokumenterade händelsen. Frågan "tog X plånboken?" kan alltså (i princip) besvaras med "sant", eller "falskt".

Men hur är det med frågan om huruvida det var omoraliskt av X att ta min plånbok? Går den att besvara med "sant" eller "falskt". Om vi formulerar frågan i stil med "jag tycker att det var omoraliskt av X att...", eller "de flesta skulle tycka det var omoraliskt av X att...", så tycks det vara möjligt. Men vi har då inte besvarat värderingsfrågor, utan bara faktafrågor av ovanstående typ. Vi har med en empirisk undersökning besvarat faktafrågan om människors åsikter, men vi har inte besvarat frågan "är det omoraliskt att stjäla?" Kort sagt: vi kan alla ha våra egna åsikter om huruvida det är omoraliskt att stjäla, men det finns inga fakta som kan avgöra frågan. Ingen åsikt i frågan är objektivt bättre, eller mera "sann" än någon annan.

Hur kan då en sådan metaetiskt hållning användas för att försvara demokrati? Tänk er att 40% av befolkningen vill tillåta abort och att 60% vill förbjuda det. Vad skulle vi ha för anledning att tillåta abort om det inte finns någon ståndpunkt i frågan som är objektivt bättre än någon annan? Det enda vi har att gå på är ju hur många som föredrar det ena framför det andra, eftersom vi inte kan vikta alternativen på något sätt utifrån "kvaliteten" på ståndpunkterna eller dylikt.

Men så finns naturligtvis invändningen att typer som Stalin och Hitler skulle ju kunna vara nonkognitivister och ändå göra statskupp och införa ett odemokratiskt system. Det tycks isåfall vara fullt möjligt att vara både nonkognitivist och antidemokrat). Mitt svar på denna fråga är att de genom sina handlingar visar att de inte är nonkognitivister av den typ som jag beskrev ovan. Ty är det inte absurt att tänka sig att en person som anser att det inte finns några objektiva orsaker att betrakta lag a som varande bättre än lag b, ändå går genom eld och vatten för att genomföra lag b, trots att det inte finns någon majoritet som stöder den? Genom sina handlingar tycks denna diktator anse att det faktum att hen gillar b är ett gott skäl att föredra b, och eftersom hen är beredd att genomföra b trots bristen på majoritetsstöd så tycks hen anse att det ändå finns kvalitetsskillnader när det gäller moraliska åsikter: det faktum att diktatorn gillar b tycks vara ett bättre skäl än det faktum att medborgare X ur majoritetsuppfattningen gillar a. Om vi låter alla medborgare mötas parvis, en ur minoriteten och en ur majoriteten, skulle vi ju ha kvar en rest med människor som föredrar a. Och vad har vi då för orsaker att inte genomföra a (alternativet till det diktatoriska b) om vi är konsekventa nonkognitivister? Att just jag råkar ingå i minoriteten kan inte anses vara ett bättre skäl att införa b än det faktum att du ingår i majoriteten som vill ha a.

Men detta kanske trots allt inte är en så intressant uppfattning, med tanke på att de flesta nuförtiden ändå är demokrater? Problemet är nog att det fortfarande finns många som inte gillar "ren" majoritetsdemokrati. Många anser t.ex. att det ska krävas två-tredjedels majoritet i vissa "viktiga" frågor (en del anser i alla frågor). En sådan uppfattning är dock svår att försvara om man inte anser att det finns något extra moraliskt värde i lagar som råkar utgöra status quo. Även om en minoritet i detta system inte aktivt kan skapa nya lagar så går det ändå inte att försvara minoritetens "rätt" att hindra en majoritet från att genomföra sin vilja.

Detta kan naturligtvis leda till majoritetens "tyranni". I den mån som "tyranni" betyder "göra saker som jag inte gillar" (vilket det historiskt sett ofta har gjort), så är det en meningslös invändning. I denna bemärkelse ser vi majoritetens "tyranni" i aktion i alla demokratiliknande system idag (Sveriges icke-borgerliga väljare "tyranniseras" idag av alliansen, åtminstone i de frågor de lyckas säkra en majoritet), och det är inget att bli störd av. I den bemärkelsen innebär demokrati att man röstar fram vem som ska tyrannisera vem.

Om man däremot fruktar att tyranni här ska betyda att en majoritet tar ifrån en minoritet de grundläggande politiska rättigheterna som är nödvändiga för en demokrati, så har frågan nästan besvarat sig själv allaredan. För att vi över huvud taget  ska kunna veta ifall en majoritet av befolkningen föredrar a framför b så måste vi ha en metod för att ta reda på detta. Detta är just denna metod som är demokrati. Och det säger sig självt att alla medborgare måste vara fria att yttra sig öppet (och rösta) om förslagen för att vi ska kunna veta vad de tycker om dem. Detta tycks innebära att om dessa politiska rättigheter avskaffas för en minoritet så har vi inte längre demokrati, vilket innebär att "majoritetstyranni" i den meningen inte är möjlig i en demokrati. Så fort någon sådan inskränkning av rättigheter sker så har vi inte längre demokrati utan diktatur, och då duger knappast "civiliserad" politisk filosofi som ledstjärna för vad vi ska göra, utan då gäller det att ta till vapen för att återinsätta demokratin igen (eller att bilda en demokratisk utbrytarstat).

(Och för övrigt så visar historien att system som gör det möjligt för minoriteter att stoppa minoritetens önskningar knappast har varit ett särskilt effektivt skydd mot vad många av oss skulle anse som värdefulla rättigheter. Vad vi ser i realiteten i sådana system är snarare minoriteternas förtryck av majoriteten än motsatsen.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar