måndag 15 oktober 2012

Murray Rothbards politiska hemlöshet

Som de flesta vet så kan etiketterna höger och vänster sällan fånga in alla politikens dimensioner; det finns åtminstone vissa människor som inte är beredda att köpa ett helt paket när de ger sig in på den politiska arenan. Detta illustreras väl av Murray Rothbard i den postumt utgivna boken The Betrayal of the American Right.

Dilemmat för Rothbard var att det han kallade "The Old Right" i stort sett hade dött bort i samband med The New Deal och andra världskriget, d.v.s. en höger som var isolationistisk i utrikespolitiken och libertariansk i den inhemska politiken. Vad som hade ersatt detta var "The New Right", samlade kring William Buckley och tidskriften National Review, som tonade ner laissez-faire-idealen och koncentrerade sig på att vinna det kalla kriget över Sovjetunionen. Att en viss typ av nymoralistisk religiös konservatism (t.ex. genom Russell Kirk) fick större inflytande gjorde inte heller saken bättre.


Rothbard ansåg dock att hotet mot Sovjet var helt överdrivet och att kallakrigspolitiken endast skulle fortsätta det militär-industriella komplexets grepp över den amerikanska statens alltmera växande byråkrati och öka inskränkningarna av medborgerliga rättigheter. Därför lämnade han också de högerkretsar som han hade verkat inom under 1940- och 1950-talen och vände sig till den "nya vänstern". Det var endast där han kunde finna människor som ordentligt motsatte sig USA:s imperialism. Detta betydde dock att han var tvungen att förbise att det även fanns socialister i denna vänster, men under en tid tycks han (och en del andra tidigare högeranhängare som försökt sin lycka hos vänstern) ha lyckats tona ner dessa element till förmån för kampen mot USA:s utrikespolitiska äventyr. Som han skriver: 


"The peak of my political activity on the New Left came during the 1968 campaign. In the spring of 1968, my old enthusiasm for third party politics was rekindled, albeit in a different direction. The Peace and Freedom Party (PFP) which had become [...] established in California, decided to go national, and opened upshop in New York. I found that the preliminary platform and the only requirement for membership contained only two planks: the first was immediate U.S. withdrawal from Vietnam, and the second was some plank so vague about being nice to everyone that almost anyone, left, right, center could have endorsed it. Great: here was a coalition party dedicated only to immediate withdrawal from Vietnam and requiring no commitment whatever to statism! As a result, our entire libertarian group in New York poured happily into the new party."

Hur som helst är det lätt att förstå hur en anarkistisk libertarian som Rothbard knappast kunde ha känt sig hemma inom den nya högern. Han avskydde politiker som Eisenhower, Goldwater och Nixon. Men det är heller ingen överraskning att han rätt snart skulle lämna vänstern också. Genom i att Nixon, som Rothbard skriver, i praktiken tog död på den nya vänstern genom att avskaffa värnplikten 1970, så upplevde Rothbard att kritiken mot Vietnamkriget sköts i bakgrunden och den gamla vanliga kampen mellan (mestadels) socialistiska sekter kunde komma upp till ytan igen.

Vad Rothbard sedan försökte med var att bygga en renodlat libertariansk rörelse, men det är en annan historia (och den berättas inte i The Betrayal of the American Right).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar