torsdag 15 november 2012

Nationalitet som identitetsfråga

En diskussion har tydligen poppat upp (i kölvattnet av en sverigedemokrats nattliga bravader) om vad det innebär att vara "svensk", eller ännu värre, vem detta land "tillhör". Jag hörde idag att det uppstått ett slags motrörelse (främst på twitter) som vill betona att vara svensk är en mycket "bred" identitet, att "svenskhet" kan se ut på många olika sätt.

Liksom i mitt förra inlägg så känner jag ett visst bryderi över denna besatthet av identitet. Om jag ska tala klarspråk så undrar jag varför i helvete någon har intresse av att vara "svensk", annat än som administrativ beteckning för medborgarskap. Varifrån kommer behovet att gå ut och försvara sig mot en (till synes något primitivistisk) sverigedemokrat och säga "jag är visst svensk!", eller "det här är mitt land också!"?

Striden om svenskhet eller ej är en strid om påvens skägg, och jag vill inte delta i den. Så länge ingen tar ifrån mig min rösträtt och mina medborgerliga rättigheter så får folk kalla mig vad de vill. (Och jag hoppas detta inte är ett uttryck för att jag redan sitter trygg i min "äkta" svenskhet, utan jag vill tro att jag skulle säga detsamma om jag var född i Bosnien, Irak eller Somalia.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar