fredag 2 november 2012

Omskärelse som identitetsfråga

Det är intressant att notera att i debatten om omskärelse (d.v.s. om manlig omskärelse bör förbjudas eller ej) så förekommer så gott som aldrig "substantiella" religiösa argument. Det hävdas alltså inte att man på något sätt skulle ådra sig Guds missnöje eller dylikt om man inte lät omskära sina barn. Nej, vad man lyfter fram är att det är viktigt för ens "identitet" att man är omskuren.

Personligen har jag dock vissa problem med identitetsbegreppet. I vissa fall är det relativt oproblematiskt; om jag är extremt intresserad av schack och ser schackspelandet som en viktig del av min identitet, så är det nog inga problem med vad som menas. Om schack förbjöds så skulle jag må dåligt, och identitetsargumentet är därmed användbart (eftersom jag kan peka på faktiska konsekvenser av att min identitet på detta sätt kränks).

Frågan är dock om omskärelseexemplet är en perfekt parallell till schackexemplet. Problemet är nog att i det förra fallet så är det svårare att peka vad barnet förlorar genom att inte bli omskuret, förutom sin identitet som omskuren. Om en identitet inte medför några verkliga konsekvenser (t.ex. nöjet av att spela schack) så ter sig begreppet helt överflödigt. Man kan s.a.s. inte njuta av sin identitet, utan bara de substantiella konsekvenser som hänger samman med identiteten. Om det inte får några faktiska konsekvenser att "kränka" någons identitet så är identitetsargumentet helt nonsensartat.

Men finns det då inga "substantiella" fördelar av att vara omskuren. Ja, om man gärna vill vara jude och kunna ha glädje av de högtider och den samvaro som det innebär, så kan det naturligtvis vara negativt att inte ha blivit omskuren. Om man m.a.o. förbjuder omskärelse så sätter man käppar i hjulen för människor som vill njuta av judendomens substantiella fördelar.

Det kan dock i detta sammanhang vara nyttigt att återerinra sig schackexemplet. En schackklubb brukar (förmodar jag) inte kräva några uppoffringar av sina medlemmar som inte har med själva schackspelandet att göra. En schackklubb som kräver att alla medlemmar hugger av sig vänster lilltå ter sig som en ganska grotesk klubb, och lagen skulle knappast tillåta att föräldrar som inte vill undanhålla sina barn nöjet att spela schack att hugga av deras tår.

När man inte använder religiösa (övernaturliga) argument i debatten så ter sig omskärelse som just ett sådant meningslöst offrande av kroppsdelar. Och om man dessutom öppet tillstår att omskärelse strängt taget inte är påbjudet av Gud utan endast är viktigt för den religiösa "identiteten" så ter sig det hela som ett slags penalism: en meningslös sedvänja som bara fortsätter generation efter generation, trots att alla skulle må bättre av att den avskaffades.

Men saken skull alltså te sig annorlunda om det fanns mera substantiella skäl för omskärelse. Om man riskerade ett strängt straff i nästa liv för att försumma detta ingrepp så vore man naturligtvis dum om man inte såg till att det utfördes. Så är det emellertid ingen som argumenterar i den svenska debatten, vad jag vet. Och det är kanske förståeligt, med tanke på att förnuftiga människor vet med 100% säkerhet att några sådana övernaturliga straff inte kommer att utmätas.

1 kommentar:

  1. jag hört att oomskurna kan råka ut för diverse problem pga att onani bli lättåtkomligt. beroende och att mannen til slut får torr orgasmer pga för mkt onani. en svenne runka såpass mkt att han blödde vid orgasm vet jag, mer berätta han inte. omskärelse kan ha fördelar tror jag pga vår sexfientliga kultur.för det hetoresexuella psyket e ju hård erektion rena ego boosten?

    SvaraRadera