torsdag 7 februari 2013

Frihet utan individualism

I mitt förra inlägg konstaterade jag att människor i allmänhet inte är särskilt individualistiska. Ibland hävdas det visserligen att människor idag "tänker mer på sig själva" eller dylikt, och detta kan i viss mån vara sant, men jag vill hävda att detta snarare handlar om en annan typ av skala; vi skulle kunna kalla den dimensionen solidaritet-egoism (utan att lägga in normativa värderingar i valet av ord). Jag tror att individualism snarare ska kontrasteras mot konformism - en "egoistisk" människa kan m.a.o. var ytterst oförmögen (eller ovillig) att bryta mot kollektivets kulturella normer, liksom en person som i vissa avseenden är solidarisk (eller "kollektivistisk") kan uppmuntra mångfald på andra plan.

Ur denna synvinkel kan man konstatera att det finns en sorts inre spänning i frihet som politiskt ideal. Ett frihetsideal - i mycket förknippat med John Stuart Mill - betonar människans (individens) utveckling. Mill talade bl.a. om att frihet var värdefullt för att det möjliggjorde olika "livsexperiment". Det fanns ingen anledning att tro att det viktorianska sociala livet skulle vara höjden av mänsklig civilisation och för att ta reda på hur människan skulle kunna bli lyckligare så behövdes det möjligheter för "excentriker" att komma på nya sätt att leva - livssätt som så småningom kunde spridas i vidare cirklar om de tycktes fungera (och i samband med detta menade han att olika "socialistiska" experiment - måhända genomförda i en vidare liberal kontext - inte borde motarbetas).

Intressant är dock att i den mån som denna önskan om individualistiskt experimenterande inte är spridd i samhället - eller kanske viktigare: i den mån som den inte är spridd i de välbärgade skikten, desto mindre intressant tycks frihet bli som ett övergripande ideal. Mera frihet betyder idag oftast lägre skatter och mindre regleringar av individens handlingar. Från ett individualistiskt perspektiv blir det då intressant hur denna frihet används. Kommer de människor som är någorlunda ekonomiskt oberoende att använda sin frihet, sina extra pengar, till att föra "civilisationen" vidare genom nya "livsexperiment", eller innebär den extra friheten bara mer av samma gamla saker?

Ser man omkring sig så tycks det som det senare är fallet. Att de som redan är rika får mera pengar i plånboken verkar mest resultera i att de fortsätter att leva på samma sätt som förut, fast i något större skala. Att hylla "frihetens" primat i en miljö av konformism blir alltså en smula paradoxalt, om det är så att man är liberal i den mening som Mill var det (eller åtminstone som jag tolkar honom här och nu). Möjligen kan det vara så att en omfattande välfärdsstat ger mer möjligheter till individuell utveckling. Om överklassen är mindre intresserad av att utveckla nya seder och bruk så kanske underklassen är det istället, vilket innebär att mera ekonomisk trygghet för de senare ger bättre utdelning när det gäller livsexperiment (givet att den stat som garanterar denna trygghet inte är starkt moralistisk i socialt/kulturellt hänseende).

Sedan kan man ju både tillägga att det kan vara en kontroversiell fråga exakt hur många excentriker det behövs för att den "utvecklande" liberalismen ska sägas råda och att det kan finnas andra motiv än individualism (i livsstilshänseende) för att framhålla mera frihet som ett ideal. Hela det föregående resonemanget bygger på en etisk konsekventialism, d.v.s. att frihet inte är värdefullt i sig självt, utan värdefullt i den mån som det leder till positiva konsekvenser. Mill bygger sin konsekventialistiska etik på ett slags "upplyst" utilitarism, vilken i sig har vissa problem, men personligen tycker jag ändå det är rätt att inte diskutera frihet som en "naturlig rättighet" eller dylikt. Frihet måste spela roll rent faktiskt när det gäller människors välmående. Och då kan det tilläggas att min hypotes är att människor i allmänhet skulle må bättre av att vara lite mer individualistiska (i motsats till konformistiska), men detta är förstås ett empiriskt antagande som man (åtminstone i princip) kan försöka att motbevisa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar