tisdag 2 april 2013

Jämlikhet som mål eller medel

Jag har äntligen kommit mig för att läsa Jämlikhetsanden (The Spirit Level) av Richard Wilkinson och Kate Pickett, som var så omdebatterad för ett par år sedan. Deras slutsats är att länder med jämnare fördelning av rikedomar visar bra resultat på en rad områden som de flesta värderar: mental och fysisk hälsa, brottslighet, social rörlighet; och de hävdar att jämlikheten är till fördel inte bara för dem som har det mest sämst ställt, utan att även folk högre upp på inkomstskalan får bättre hälsa och dylikt i mera jämlika länder. Viktigt är också att de hävdar att det finns ett orsakssammanband mellan ojämlikhet och dålig hälsa, brottslighet etc. - d.v.s. att det är ojämlikheten i sig som (främst genom psykologiska mekanismer) skapar dåliga resultat på dessa områden (i ett ojämlikt samhälle känner man t.ex. mera stress över sin position i samhället, vilket i sin tur kan påverka saker som mental hälsa och våldsbenägenhet).

Nåväl, man kan tycka vad man vill om resultaten, men själv vill jag säga att detta ändå är den metod som man bör använda för att komma på vilken politik som är bäst - man bestämmer sig för vad som är viktigt att främja, bestämmer vilka (någorlunda mätbara) indikatorer som är relevanta, och sedan ser man vilken politik som verkar få bäst utfall på dessa indikatorer. Nu råkar jag ju vara övertygad utilitarist så jag anser att de indikatorer på ett "gott" samhälle som Wilkinson och Pickett valt ut är högst relevanta, men man kan naturligtvis använda denna metod om man värderar andra saker än (mätbart) välbefinnande.

En sak som jag i övrigt reflekterade över var vissa citat från recensioner som fanns i denna upplaga, i synnerhet detta av Ulf Bjereld: "Vänstern kan nu genom Wilkinson och Picketts bok på allvar hävda att jämlikhet inte bara är ett moraliskt värde i sig, utan också ett väldigt praktiskt verktyg i bygget av det goda samhället". Som tur är Jämlikhetsanden mycket användbar även om man inte ställer upp på att jämlikhet är ett "moraliskt värde i sig", vilket jag själv uppfattar som en absurd ståndpunkt. Om (materiell) jämlikhet är bra eller inte måste avgöras av konsekvenserna av jämlikheten.

Detta innebär i och för sig att i den mån som jag är vänstermänniska så är jag en ganska trolös sådan. Om det visade sig att ojämlikhet inte alls har de negativa konsekvenser som Wilkinson och Pickett hävdar, skulle jag inte alls vara intresserad av jämlikhet. Om det finns studier, vilka beaktar forskningsresultat av minst samma kvalitet (jag ger sålunda kritikerna en viss "benefit of the doubt" - det räcker med att deras mot-visioner håller Wilkinson och Picketts vetenskapliga nivå, varken mer eller mindre), som hävdar att någon helt annorlunda typ av politik (än den vänsterpolitik som förordas i Jämlikhetsanden) får bra utfall på samma variabler så ska jag omedelbart överge vänstern. Som utilitarist tar jag bara hänsyn till lyckan i samhället (så länge vi talar om demokratier), och om jag har själ att tro att en värdekonservativ, nyliberal eller ekologistisk politik (för att ta några exempel) åstadkommer det, så är det där jag hör hemma.

2 kommentarer:

  1. I sakfrågan rekommenderar jag en färsk genomgång av forskningen på området: http://www.ifn.se/BinaryLoader.axd?OwnerID=0b529201-026d-4e87-8d6f-181de4c65ca6&OwnerType=0&PropertyName=EmbeddedFile_73b374eb-a6a0-4e14-8356-219db9c9ecc0&FileName=I+KORTHET+2012+Bergh+m+fl+FINAL.pdf&Attachment=True

    SvaraRadera
  2. Tack för tipset. Vad jag skulle vilja ha är dock helst tips på kritiska artiklar i internationella peer-reviewade tidskrifter (men det kanske finns i denna boks referenslista).

    SvaraRadera