måndag 13 maj 2013

Ett första test för debattsugna moralfilosofer

För den som anser att man har kommit på en briljant etisk/politisk-filosofisk princip (eller vill försvara en redan existerande princip) skulle jag föreslå att man - innan man går ut och försvarar den med övertygelse - gör följande tankeexperiment, som jag skulle vilja kalla parallella-världar-experimentet:

Tänk dig en parallell värld (värld B) som har samma grundförutsättningar som vår egen (värld A), men i vilken människorna lever helt enligt den normativa princip (p) som du förespråkar. Vad du sedan bör kunna svara på är vad det är som gör att värld B är bättre än värld A. Om du svarar: "värld B är bättre än värld A eftersom värld B lever enligt p", så finns det i princip tre tolkningar av ditt svar att göra (varav två är djupt otillfredsställande).

Tolkning 1: du har gjort ett cirkelresonemang. Värld B är bättre för att de lever enligt p, och p är en bra princip eftersom människorna i värld B lever efter den. Problemet med detta är naturligtvis att hela resonemanget är tomt och intetsägande (som normativt resonemang betraktat).

Tolkning 2: det finns någon annan princip bakom p som gör att värld B är bättre. Att värld B lever efter p gör att den världen får kvaliteten q, vilken värld A saknar. Problemet med detta är dels att du från början var "oärlig" med vilken princip du ville försvara, eftersom det i detta fall är q och inte p som är din grundläggande normativa princip; dels att du måste gå tillbaka och underkasta q samma test som p just har misslyckats med.

Tolkning 3: du hänvisar till en intuitiv princip som inte kan underkastas något vidare rationellt bevis. Du hävdar m.a.o. att p är intuitivt tilltalande för dig, men du kan inte bevisa att den skulle vara objektivt bättre än någon annan princip (t.ex. q). Problemet med denna tolkning uppstår endast om man anser att obevisbara axiom inte kan godtas som en startpunkt i ett etiskt resonemang.

Jag tror att de flesta moralfilosofer (och politiska filosofer) hamnar under tolkning 2, och problemet med detta är att det oftast är högst oklart vilken den bakomliggande principen är. Tolkning 1 kan man också göra ibland (fast kanske mera sällan än man tror), även om många filosofer diskuterar på ett sätt som gör att cirkelresonemanget inte alltid går att upptäcka omedelbart. Vad det gäller tolkning 3 så förekommer det sällan att man öppet och tydligt säger att man utgår från ett obevisbart axiom, men en hel del filosofer gör nog det utan att säga det rakt ut.

Det största problemet inom moralfilosofin är nog dock att många vill utesluta tolkning 3 som en möjlig utväg, eftersom de anser att det måste finnas någon moralisk princip som kan bevisas vara bättre än alla andra. Själv kan jag dock inte se att det skulle finnas någon annan lösning än tolkning 3 som är problemfri; och när jag själv underkastar min moraliska princip (utilitarism) parallella-världar-testet så menar jag att värld B är bättre än värld A för att människorna i värld B är lyckligare än människorna i värld A. Men om någon undrar varför lycka i sig är bra så kan jag inte annat än hänvisa till min personliga intuition. Om någon har intuitionen att t.ex. lidande är det enda som är gott i sig självt så kan jag bara säga att jag inte delar den intuitionen.

Min utilitaristiska princip tycks alltså klara testet. Gör din favoritprincip det?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar