lördag 4 maj 2013

Hayek om Hayek

Det finns en liten volym med titeln Hayek on Hayek. An Autobiographical Dialogue som består av några självbiografiska anteckningar av F. A. Hayek med en del intervjufrågor insprängda. När jag själv lade denna bok ifrån mig häromdagen så kan jag inte påstå att jag fått så mycket intressant till livs, och det är svårt att rekommendera boken till människor som inte har just Hayek och/eller österrikiska skolan (den nationalekonomiska inriktningen) som specialintresse.

Hayek har också själv påpekat att hans liv varit relativt fritt från spektakulära händelser, och vad det gäller smaskiga anekdoter i boken så finns det inte mycket att hämta. Mest underhållande är kanske Hayeks anekdoter kring personer han stötte på när han var professor vid London School of Economics på 1930-talet. Förutom berättelserna kring den tydligen tämligen inkompetente Lord Beveridge ("director" för LSE fram till 1937) framstår de om den marxistiske statsvetaren (m.m.) Harold Laski som mest avslöjande.

Sålunda hävdar Hayek att "[e]ven among his friends today, they recognize that he was a pathological liar". Laski skulle t.ex. ha hittat på en historia om att han hade hittat fyra tidigare okända brev mellan Rousseau och Voltaire gömda i en pärmen till en bok (en historia som kanske mest är av intresse i ljuset av både Hayeks och Laskis speciella intresse för boksamlande). Hayek anför även följande historia för att karakterisera Laski:

"[At one time] Harold Laski was entertaining us, lecturing about the beauties of the Russian system, and was interrupted by the announcement of the news. We were all listening to the BBC, I believe, at half past seven, and the news came through of the Stalin-Ribbentrop pact, and afterwards Laski behaved as if he had never in his life said a good word about the Bolsheviks [...]. He didn't seem to remember what he had said for the preceding twenty years of his life".

Annars tycker jag Hayeks diskussion om (det intellektuella) förhållandet till Milton Friedman ("ledare" för den s.k. Chicago-skolan) var ganska intressant. En del tycker kanske: Friedman, Hayek - sak samma, nyliberaler som nyliberaler (om det nu är rätt etikett för dem). Men faktum är att även om de var lika varandra i praktisk politisk åskådning så var de kritiska mot varandra när det gällde ekonomisk metodologi. Hayek skriver:

"[The Chicago School proponents] are in effect macroeconomists and not microeconomists [...]. And this is a continual problem for me. [...] They believe economic phenomena can be explained as macrophenomena, that you can ascertain cause and effects from aggregates and averages. But although in a sense it seems to be true, there is no necessary connection. [...] The reason why it [the observation that every period of inflation ends with a crash] happens cannot be accounted for by macroeconomic analysis. [...] Now that [reasoning] Milton Friedman just pooh-poohs. [...] You know, one of the things I often have publicly said is that one of the things I most regret is not having returned to a criticism of Keynes's treatise, but it is as much true of not having criticized Milton's [Essays in] Positive Economics, which in a way is quite as dangerous a book."

En sista sak jag kan nämna är Hayeks personliga (om än inte politisk-instrumentella) inställning till religion: "By the age of fifteen, I had convinced myself that nobody could give a reasonable explanation of what he meant by the word 'God' and that it was therefore as meaningless to assert a belief as to assert a disbelief in God". Låter som ignosticism i ett nötskal (en åskådning som jag själv i stort sett omfattar).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar