fredag 14 juni 2013

En kritik av civil olydnad

Det här med civil olydnad anser jag vara ett ganska problematiskt fenomen, åtminstone när det sker i demokratiska stater (vilket det ju i och för sig finns rätt få av). Med civil olydnad menar jag medvetet åsidosättande av lagar i syfte att uttrycka en principiell protest mot lagen ifråga. Detta skiljer alltså civil olydnad från "vanlig" brottslighet, där förövaren inte agerar i syfte att lyfta principer, utan endast för egen vinning. En annan skillnad är viljan att göra sig tillgänglig för bestraffning.

Den vanliga typen av brottslighet är inte problematisk ur något filosofiskt perspektiv. Det finns alltid människor som helt enkelt väljer att bortse från lagar för (t.ex.) personlig vinnings skull, och deras handlingar bygger (vanligtvis) inte på några uttalade principresonemang som vi kan underkasta en logisk analys.

Så vad är då problemet med civil olydnad? Eftersom personen som praktiserar detta implicit underkänner demokratiskt fattade beslut blir man ju nyfiken på vilka grunder personen ifråga har för att göra detta. Jag kan egentligen tänka mig tre huvudargument: (1) demokratiska beslut bör underkännas om de inte passar mig; (2) demokratiska beslut bör underkännas om de går emot det som är objektivt rätt; (3) lagarna är inte alltid ett uttryck för majoritetens sanna vilja.

Argument 2 kan vi förkasta direkt, eftersom det är ganska nonsensartat att tala om någonting som objektivt rätt. I själva verket innebär ett uttalande av typ 2 i praktiken samma sak som argument 1, eftersom att säga att något är "objektivt" rätt oftast innebär ett slags emotionell förstärkning av ens subjektiva moraliska preferens.

Så vad sägs då om argument 1? Att hävda att lagar bör förkastas bara för att de inte passar mig ter sig i realiteten som ett argument för anarkism, d.v.s. att det aldrig kan vara legitimt att bestämma över någon annan människa. Detta argument fungerar naturligtvis för de utövare av civil olydnad som också är anarkister. Men då blir naturligtvis frågan hur man ska hantera motsättningar mellan folk som förkastar den anarkistiska tesen och de som är anhängare av den. Om majoriteten anser att det är legitimt att i vissa fall bestämma över andra och en minoritet inte anser det så är vi tillbaka på ruta ett igen, varvid vi måste åberopa något annat argument än 1.

Återstår alltså argument 3. Jag antar att resonemanget kan låta något i stil med följande: "folkmajoriteten vill egentligen inte ha lag X, men politikerna lyckades klubba igenom den genom att föra folket bakom ljuset på olika sätt". Detta är ett argument som fungerar till den grad som staten ifråga är odemokratisk. Som jag nämnde ovan så gäller mina dubier endast civil olydnad i demokratiska stater. När det är uppenbart att det är en minoritet som styr kan det ju mycket väl vara så att de som utövar civil olydnad endast ger uttryck för den åsikt som de (förhoppningsvis på goda grunder) antar att folkmajoriteten skulle gett uttryck för om de tillfrågats i fria val.

Det problematiska gällande argument 3 handlar om när civil olydnad utförs i länder som Sverige - ett land som troligen är bland de mest demokratiska i världen. I Sverige har vi ganska "rent" majoritetsstyre, d.v.s. att en regering endast kan bildas om den inte har en majoritet emot sig i riksdagen. Minoritetsstyre kan m.a.o. endast förekomma med majoritetens samtycke (och det sker endast eftersom majoriteten är splittrad och föredrar att inte sitta i regeringen framför att sitta i en regering med partier de inte kan kompromissa med). Dessutom har svenska folket relativt goda möjligheter att granska vad politikerna sysslar med. Lägger man till det faktum att den politiska korruptionen och lobbyismen är relativt låg så kan man konstatera att om det finns något land där folkets vilja i någorlunda stor mån reflekteras i parlamentets vilja så är det Sverige.

Allt detta gör att jag är ganska skeptisk när det gäller civil olydnad i demokratiska stater (och i synnerhet i stater som Sverige). Ska man ifrågasätta legitimiteten i demokratiskt fattade beslut så anser jag att man bör ha goda argument. Men, som sagt, "vanlig" brottslighet handlar inte om argument, så om de som gillar civil olydnad vill skilja sig från vanliga brottslingar så bör de ge oss de argument som brottslingarna inte tillhandahåller.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar