söndag 28 juli 2013

Lena Andersson om demokrati

I en färsk ledare i DN tar Lena Andersson upp en diskussion kring demokrati. Hon kritiserar ståndpunkten att demokrati innebär att "medborgarna får rösta till ett parlament i fria val med flerpartisystem och utifrån resultatet genomdriva majoritetens önskemål." Enligt Andersson innebär demokrati också "rätten att slippa valutslag". Detta innebär t.ex. att trots att vissa lagar röstas igenom enligt den ovannämnda proceduren så kan besluten ändå vara "odemokratiska" eftersom det inte respekterar individens "rättighet" att slippa (vissa) valutslag.

Vi hamnar dock i svåra begreppsliga svårigheter om vi ska låta "demokrati" stå för något annat än proceduren för att fatta beslut (d.v.s. inte låta beslutens "kvalitet" ingå i definitionen). Andersson diskuterar t.ex. sharialagar som "odemokratiska" även om de röstats fram enligt en formellt demokratisk procedur. Låt oss ta frågan om sexualmoral. Om svenska riksdagen imorgon (åter)kriminaliserade homosexuella handlingar, skulle Sverige då upphöra att vara en demokrati?

Mitt eget svar skulle vara nej. De enda beslut som jag betraktar som odemokratiska är de som kränker de rättigheter som är nödvändiga för att upprätthålla den demokratiska processen. Det är alltså inte odemokratiskt att förbjuda homosexuella handlingar, men det är odemokratiskt att inskränka människors rätt att yttra sig om detta förbud (eller propagera för att ta bort det), eller att avskaffa rösträtten för homosexuella.

Mycket av problemen kring debatten kring demokrati (åtminstone utanför de akademiska seminarierummen) är att alla debattörer upplever att man måste vara för demokrati. Följden av detta blir att man definierar demokrati så att den stat som bäst uppfyller ens egen ideologi ska betraktas som den mest demokratiska. Socialister kan hävda att endast en stat med ekonomisk jämlikhet är "sant" demokratisk, medan en liberal kan hävda att endast en stat med starka konstitutionella skydd för t.ex. ekonomisk frihet är "sant" demokratisk.

Men låt oss istället vara tydliga. Om vi låter ordet demokrati för sig självt stå för proceduren att fatta beslut enligt majoritetens vilja, så kan vi använda andra ord för att uttrycka våra substantiella ideologiska preferenser. Socialisten kan säga att Sverige är visserligen en demokrati, men ingen socialistisk demokrati o.s.v. Och vad det gäller Lena Andersson så kan hon säga att hon föredrar en liberal konstitutionalistisk demokrati, istället för den "populistiska" demokrati vi har idag (i Sverige finns, m.a.o. inte särskilt starkt skydd för de rättigheter Andersson vurmar för - det räcker med ett enkelt majoritetsbeslut för att återigen kriminalisera homosexualitet eller för den delen att införa hela [eller det mesta av] sharia-katalogen om vi så skulle vilja).

Kort sagt, en demokrati kan endast upphöra att vara demokratisk om det fattas beslut som upphäver de rättigheter som är nödvändiga för att upprätthålla den demokratiska proceduren. Demokratin upphävs inte bara för att en viss minoritet råkar ogilla de beslut som fattas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar