torsdag 8 augusti 2013

Är egoism oundvikligt?

Oavsett vilka värderingar vi har så är det med nödvändighet så att det är just våra värderingar. Man kan naturligtvis välja att anamma värderingssystem som redan finns utvecklade och färdigpaketerade, men det är ändå vårt eget val att anamma dem, och på så sätt blir det ett egoistiskt projekt att främja dem.

På vilket sätt skulle då en värdering kunna vara icke-egoistisk (jag undviker termen "altruistisk" här eftersom jag är tveksam till att det rättvisande skulle beskriva motsatsen till egoism i min mening)? Jag kanske skulle kunna hävda att min värdering är helt universalistisk. Den hävdar t.ex. att det är omoraliskt för alla människor att ljuga, överallt, när som helst. Just att jag yttrar värderingen är irrelevant eftersom den är universellt applicerbar.

Men att leva endast efter universaliserbara principer är uppenbarligen ingen nödvändighet. Den som resonerar i universalistiska ordalag utgår från den (vanligtvis) outtalade metaprincipen att godtagbara moraliska principer måste konstrueras efter vissa strikta regler. Men är då inte denna metaprincip en "egoistisk" princip? Det är min önskan att människors värderingar bör följa dessa regler.

Det är ganska populärt inom politisk filosofi att tala om samtycke mellan rationella (eller förnuftiga) individer. Principer för politisk samlevnad kan motiveras genom att de är sådana att förnuftiga individer skulle kunna komma överens om dem i en mer eller mindre idealiserad kontraktssituation. Frågan är dock varifrån man får metaprincipen att det är bättre att leva i en värld av "rationella" snarare än "irrationella" individer. Går detta inte att beskriva som en helt egoistisk preferens för en viss slags värld framför en annan?

Jag tror själv att politisk filosofi skulle bli en mera behändig verksamhet om man erkänner den fundamentala egoism som alla värderingar utgår ifrån, d.v.s. att alla värderingar är någons värderingar. Att ge uttryck för en värdering är att säga att det är min värdering, och att ge uttryck för en preferens för en viss etisk metod (regler som man anser måste styra en moralisk diskurs) är att uttrycka en individuell preferens för att leva i ett socialt sammanhang där just denna metod följs.

2 kommentarer:

  1. Ett annat problem är att skilja mellan vad som är en rationell och vad är en irrationell individ...

    SvaraRadera
  2. En fördel med att uttrycka sig som du beskriver är att man löper mindre risk att kliva ner i det härskartekniska träsket (t.ex. "alla goda människor tycker så här", etc). Så brukar ju också "rationell" användas (t.ex. "det är det enda rationella alternativet"). Kan vi ifrågasätta varandras värderingar och diskutera dem på ett sätt som får oss att inte ta det som personliga angrepp, så är mycket vunnet. Väldigt mycket.

    SvaraRadera