söndag 11 augusti 2013

Identitetsminimalism

I några tidigare inlägg (se i huvudsak denna länk) har jag diskuterat begreppet "identitet", och jag har hävdat att jag personligen skulle uppleva det som intressantare att leva i en värld där folk fäster mindre vikt vid sin personliga identitet och strävar efter att bli av med de etiketter som man både sätter på sig själv och blir tilldelad av sin omvärld.

För att citera mig själv: "Mitt ideal är den identitetslösa människan, den som vägrar sätta etiketter på sig själv, den som aktivt strävar efter att inte visa med yttre attribut vilken (sub)kultur den tillhör. Världen skulle vara intressantare om man faktiskt skulle vara tvungen att spendera mer än två minuter tillsammans med människor för att komma underfund med vad de är för slags personer"

Detta kan även kopplas samman med min åsikt att en anledning att vara feminist och att sträva efter en värld där ens "identitet" inte avgörs av ens genus skulle vara en mera oförutsägbar, och förhoppningsvis mindre tråkig, värld (de detta blogginlägg).

Jag har letat förgäves efter något begrepp som kan göra rättvisa åt denna hållning, men nu tror jag att jag har kommit på ett lämpligt - ett begrepp som inte verkar existera i någon annan betydelse: identitetsminimalism. Så även om jag verkar någorlunda aktivt för att vara en person som man inte kan sätta etiketter på, så omhuldar jag gärna denna etikett, eller ska vi kalla den "anti-etikett".

Jag brukar säga för mig själv (och i sällsynta fall även till andra människor) att om folk som betraktar mig är oförmögna att fälla några snabba omdömen om t.ex. mina (populär)kulturella, religiösa eller politiska preferenser, mitt yrke eller min klasstillhörighet så har jag gjort något rätt. Den sentensen borde kunna fungera som något slags rättesnöre för en identitetsminimalist.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar