måndag 13 januari 2014

Reflektioner kring vetenskapsfilosofi, del I

Abstrakta filosofiska frågor är inte något som bara filosofer av facket sysslar med - som samhällsvetare behöver man också grubbla på dessa saker ibland. För det första bör man kanske fundera på vad som skiljer "vetenskap" från annan mänsklig verksamhet, och för det andra på skillnaden mellan naturvetenskap och samhällsvetenskap (och kanske får även humaniora komma in på ett hörn).

Att definiera vad vetenskap är för något är troligen inte något som gör gemene man sömnlös, men aktiva forskare behöver då och då troligen ta ställning huruvida en eller annan studie ska betraktas som vetenskaplig eller inte. Rent allmänhet har nog en viss empirism varit rådande alltsedan den moderna vetenskapens födelse (på 1500- och 1600-talen). Vetenskapliga är m.a.o. hypoteser som kan bekräftas genom observation, ofta i kombination med matematiska/logiska resonemang. Saker som inte kan observeras med våra sinnen (t.ex. mytologiska väsen) räknas ej till vetenskapens domäner.

Detta sätt att bedriva vetenskapliga studier har nog främst utvecklats på ett sätt så att kontrollerade experiment har blivit guldstandarden för vetenskaplighet. Vi kan t.ex. stänga in råttor i ett laboratorium och kontrollera så många variabler i miljön som möjligt (t.ex. råttornas föda, yttre stimulans) för att sedan observera vilka effekter vi får genom att systematiskt ändra på en eller annan variabel (i fall där vi inte kan kontrollera variablerna så får vi försöka nöja oss med t.ex. historiska data). Vad de flesta forskare i slutändan är intresserade av är att finna samband - vad orsakar vad? Blir råttor glada av socker? Kan äpplen bota cancer? Blir barn som inte blivit ammade våldsverkare?

Denna vetenskapssyn sammanfattades nog mest pregnant av de s.k. logiska positivisterna (som började härja kring 1920-talet, bl.a. influerade av Wittgensteins tidiga filosofi). De ansåg att alla utsagor som inte handlar om empiriskt observerbara ting eller om rent logiska samband kan utdömas som ovetenskapliga - eller som "metafysiskt nonsens" om man vill vara lite skarpare. Det gällde alltså för vetenskapsmännen att formulera hypoteser som kunde bekräftas genom observation (vilket för övrigt kritiserades av Karl Popper, som ansåg att man ska försöka falsifiera hypoteser istället för att bekräfta dem, ty även om en hypotes har bekräftats ett stort antal gånger så räcker det med ett enda motsägande fall för att stjälpa hela hypotesen).

Standardbilden är nog att "ren" logisk positivism inte är något som särskilt många forskare (eller filosofer) omhuldar, men den rutinmässiga forskningen finns nog fortfarande i samma härad. Det gäller att försöka påvisa olika orsakssamband genom empirisk observation och bekräftelse/falsifiering av hypoteserna om dessa orsakssamband. Biologer, fysiker eller medicinare som är intresserade av andra saker möts troligen av en viss skepsis av sina kolleger.

För de logiska positivisterna fanns det en, och endast en, vetenskaplig metod. Oavsett vad det är vi studerar, det må vara naturen eller samhället, så är det denna metod vi ska använda om vi vill vara vetenskapliga. Ifall den positivistiska synen om vad som är "vetenskapligt" är något som många naturvetenskapliga forskare i stor sett kan skriva under på, så kan man fråga: är detta något som samhällsvetare brukar acceptera? Anser samhällsvetare att man bör bedöma "vetenskaplighet" på samma sätt oavsett vad man studerar, eller betyder "vetenskaplighet" något annat när man sysslar med studiet av mänskliga samhällen och kulturer?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar