torsdag 22 maj 2014

Arbetsförmedlingen impopulär - vem bryr sig?

Sifo har undersökt förtroendet för olika myndigheter (se artikel i SvD). Som vanligt en dålig notering för arbetsförmedlingen, som i denna undersökning hamnar på sistaplatsen. Det är dock inte konstigt att denna myndighet ständigt åtnjuter mycket lågt förtroende hos befolkningen, då det sällan är tack vare arbetsförmedlings handläggare som folk får jobb. Arbetsförmedlingen är mest en kontrollinstans, som ser till att människor gör rätt för sina bidrag, d.v.s. bevisar att de är aktivt arbetssökande och villiga att jobba.

Det är heller inte konstigt att politiker (oavsett politisk färg) inte gör särskilt stora ansträngningar för att öka arbetsförmedlingens popularitet. Myndigheter vars syfte det är att kontrollera medborgarna (alltså inte tillhandahålla efterfrågad service) har knappast som uppgift att vara populära. När den gamla erans fattighjälp avskaffades i England på 1800-talet och en mera modern syn på arbetslöshet kom att prägla politiken gjordes det en klar poäng av att de arbetshus där arbetslösa skulle spendera sina dagar och göra rätt för sitt understöd inte skulle vara några bekvämlighetsinrättningar. Det skulle vara hårt och stigmatiserande att vara arbetslös.

Denna mentalitet har präglat politiken i olika grad i Sverige under 1900-talet. Jag föreställer mig att den inte var så stark under tiden då vi hade mycket låg arbetslöshet i Sverige (grovt sett från 1960 till 1990), men sedan dess har den återkommit med förnyad kraft. Efter en viss tid med fritt arbetssökande har man som arbetslös inte mycket annat att välja på än att gå in i den moderna varianten av 1800-talets arbetshus igen, numera i form av praktikplatser eller kurser med tvivelaktigt värde för den arbetssökande.

Jag betvivlar att 1800-talets arbetshus var särskilt populära, och det finns ingen anledning att arbetsförmedlingen skulle vara populär heller. Ty det är just det som är poängen - att vara arbetslös ska inte vara populärt, det ska vara så jobbigt, hårt och förnedrande som möjligt (bara försämrad privatekonomi anses ofta som otillräcklig drivkraft så länge som man klarar att täcka sina basbehov med understödet). När arbetsförmedlingen är impopulär så har politikerna - enligt denna teori - gjort sitt jobb.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar