tisdag 20 maj 2014

Intuitioners roll i moraliska argument

Moraliska intuitioner är ett problematiskt, men nödvändigt, inslag i normativa argument. Någonstans i ett moraliskt argument måste det förekomma en bör-sats som inte kan hänföras bakåt till andra påståenden, vilket innebär att man måste acceptera att intuitioner används i argumentationen. Samtidigt kan man knappast tillåta vilka intuitioner som helst i ett moralisk resonemang, eftersom det inte skulle bli särskilt meningsfullt att på ett systematiskt sätt diskutera meningsskiljaktigheter över huvud taget i sådana fall.

Ofta används dock intuitioner ganska slapphänt i moraliska diskussioner, oftast i form av invändningar (snarare än som medvetna byggstenar i uppbyggandet av ett argument). Ibland verkar man anta att det räcker som invändning mot ett moralfilosofiskt argument att man kommer fram till slutsatser som "rimmar illa" med vad folk i allmänhet ser som intuitivt rimligt. Denna typ av "sociologiska" observationer tycker jag dock man bör avstå från att åberopa i filosofiska sammanhang.

För att intuitioner ska fungera som invändningar mot moraliska argument måste vi nog ta intuitionerna på mera allvar. Ett slags grundvillkor för moralisk argumentation torde vara att man är motsägelsefri; det är dock lätt hänt att intuitioner inte kommer att vara motsägelsefria om man alltför ofta anför intuitioner som mot-"argument". Och de moralfilosofier som framstår som mest "rimliga" är sådana där det finns en moralisk grundintuition, efter vilken alla tillämpningar följer mer eller mindre logiskt. Huvudexemplen där torde vara utilitarism och rättighetsfilosofi som bygger på negativ frihet.

Personligen anser jag att etisk argumentation i så hög grad som möjligt bör följa det mönstret. Intuitioner bör ses som en time-out: de är en tillåten och helt rimlig del av "spelet", men liksom i de flesta sporter så bör även inom etiken endast en time-out vara tillåten under en "match". Om man anför en intuition som invändning så bör det implicit antas att denna intuition är grundläggande för ens egen etik. Detta förhindrar att man i immuniseringssyfte bara kastar intuitioner baserade på det "allmänna rättsmedvetandet" eller dylikt mot sin motståndare. Det senare argumentationssättet är helt enkelt inte seriöst. (Däremot kan det naturligtvis legitimt förekomma om man t.ex. diskuterar genomförbarheten av en politisk ideologi etc. under icke-ideala förhållande, d.v.s. där det inte finns allmän uppslutning kring principerna ifråga)

De ovannämnda filosofierna, rättighetslibertarianism och utilitarism, drabbas ofta av oseriösa intuitiva invändningar. En libertarian kan t.ex. få invändningen att det är intuitivt orimligt att man inte har någon skyldighet att hjälpa dem som har det mycket värre än en själv. Om man ska ta en sådan invändning på allvar så bör den tolkas så att den som anför invändning själv har som grundbult i sin etik att man faktiskt har en sådan skyldighet (vilket innebär att ingen annan intuition man senare anför får motsäga denna grundintuition). Och om så inte är fallet så bör man avstå från invändningar baserade på intuitioner och istället försöka visa att tillämpningen (slutsatsen) ifråga inte följer från de uppställda premisserna.

Kort och gott kan man säga att time-out-principen förhindrar att intuitioner blir motsägande (vilket självklart inte får förekomma om man vill argumentera systematiskt för en speciell moraldoktrin). En utilitarist kommer inte att kunna anföra anti-utilitaristiska intuitioner som invändningar mot andra människors argument. Och omvänt: om någon anför en anti-utilitaristisk intuition som invändning mot en utilitarist så är vi berättigade att anta att denna anti-utilitaristiska intuition är en princip som kontrahenten själv har som grund för sin egen etik; om samma kontrahent därtill senare anför helt andra intuitioner som inte är sammanhängande så har denne s.a.s. straffat ut sig själv ur diskussionen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar