onsdag 17 september 2014

Rasismen, demokratifientligheten och yttrandefriheten

Bör yttrandefrihet utsträckas till alla åsikter, även nazism, rasism och dylikt? Denna fråga dryftades i senaste avsnittet av Filosofiska rummet i P1. En av deltagarna i detta samtal - juristen Peter Nobel - hävdade i stort sett att Sverige bör följa de internationella konventioner (främst FN:s rasdiskrimineringskonvention) som Sverige skrivit på, vilka säger att rasistiska åsikter bör stävjas och t.o.m. att organisationer som propagerar för rasdiskriminering ska förbjudas. De övriga som medverkade i programmet, Anna-Lena Lodenius och Magnus Jiborn satte dock yttrandefriheten i främsta rummet, och den senare sa bl.a. att FN:s beslut inte alltid ska behöva övertrumfa den svenska yttrandefriheten.

Att frågan så mycket tycks handla om rasistiska och inte odemokratiska åsikter anser jag dock vara ett problem. Anledningen till att vi har yttrandefrihet är att det är en nödvändig del av ett demokratiskt system, och därför bör partier som öppet strävar efter att avskaffa demokratin kunna förbjudas. Att använda yttrandefriheten för att främja en antidemokratisk politisk agenda är i ordets skarpaste mening ett skadligt missbruk av denna frihet.

Men frågan om rasism ter sig annorlunda. Rasistiska åsikter är med nödvändighet inte antidemokratiska (i synnerhet inte med dagens mycket vida definition på rasism). Naturligtvis kan rasism höra samman med en antidemokratisk hållning, t.ex. om man hävdar att vissa svenska medborgare, p.g.a. sin "ras", ska fråntas de demokratiska rättigheter som tillkommer andra medborgare. Om rasism däremot handlar om att t.ex. omedelbart stoppa all asylinvandring eller ta bort all finansiering till integrationsåtgärder, så är det uppenbart att det inte rör sig om antidemokratiska argument (och det finns sålunda ingen grund till förbud av ett parti som förespråkar sådant, trots dess "rasism").

Min slutats: förbjud partier eller organisationer som öppet förespråkar ett avskaffande av demokratin. Rasism eller ej bör inte vara proberstenen i sammanhanget. Det ska dock tilläggas att det finns gränsfall. Jag finner det t.ex. svårt att motivera ett förbud mot ideologier eller politiska filosofier som på mycket lång sikt och på ett fredligt sätt (d.v.s. där de enskilda stegen mot "utopin" sker med demokratiska medel) vill införa ett annat styrelseskick. Det kan t.ex. röra sig om libertarianer/anarkister som gradvis vill minska statens inflytande över våra liv tills i princip inget av statsmakten återstår (eller kommunister som vill göra det motsatta). Sådana spörsmål kan förhoppningsvis de ansvariga domstolarna hantera.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar