fredag 3 oktober 2014

Rätten att diskriminera - i det offentliga och i det privata

Att diskriminera handlar i grunden om att göra vissa val - att välja bort vissa människor framför andra. Detta gör vi var och en i våra egna liv, t.ex. då vi väljer vilka människor vi ska umgås med, vilka vi vill ha som vänner och vilka vi vill ha som ännu intimare följeslagare. Ett mindre emotionellt exempel är när vi som konsumenter diskriminerar vissa företag till förmån för andra. De flesta anser att vi som individer bör ha denna makt att diskriminera (och somliga libertarianer anser att om vi har rätt att diskriminera i vårt privatliv så måste vi också ha rätt att diskriminera i egenskap av t.ex. VD:ar för stora företag; och omvänt, om vi inte har rätten att diskriminera mellan människor som VD:ar så kan vi inte heller ha rätten att diskriminera mellan människor när vi väljer vem vi ska gifta oss med - det senare ska naturligtvis vara en så absurd tanke att rätten till fri diskriminering på alla områden måste vara rätt).

På andra kanten finns diskriminering som nästan alla anser vara helt orättfärdig. Exempel på detta är att inte göra offentliga byggnader tillgängliga för funktionshindrade eller att utfärda eller inte utfärda fortkörningsböter beroende på om föraren har svart eller vit hudfärg. Men det finns naturligtvis också en mångfald av kontroversiella gränsfall. Får universitet diskriminera till förmån för dem som har bra betyg? Får företagsägare diskriminera till förmån för män när de utser sin styrelse? Får pubägare diskriminera människor med en sexuell läggning som de ogillar? Dessa kontroversiella frågor vill dock somliga lösa med politiska ingripanden - och troligen kan politiken göra en hel del för att stävja viss diskriminering (om man nu önskar stävja den typ av diskriminering vi talar om i det enskilda fallet).

Frågan är dock om vi inte mera borde diskutera den typ av diskriminering som politiken inte kan göra så mycket åt. För många människor är det värsta med diskrimineringen att det försämrar deras livschanser. Det mest uppenbara torde vara att man inte får något arbete för att man är född i ett annat land (eller har föräldrar som är det). Politiken tycks inte kunna göra så oerhört mycket för att minska denna typ av diskriminering. Som vi alla vet så är det personliga nätverket av stor betydelse för chansen att få ett bra arbete, och då tycks vi hamna i den där privata sfären, där de flesta tycker att man ska ha rätt att diskriminera. Men om det nu är fallet att mycket att diskrimineringens negativa effekter härrör från denna "accepterade" diskriminering så kanske man borde anklaga de människor som vill minska (den skadliga) diskrimineringen i samhället, men som samtidigt utesluter de människor som skadas av diskrimineringen ur sina nätverk, för något slags hyckleri.

Sålunda kan diskriminering kanske inte endast vara en politisk fråga, utan i viss mån också en fråga om privatmoral. När du frågar dig varför arbetslösheten är så stor bland vissa grupper med utländsk bakgrund och anklagar arbetsgivare för att diskriminera dem, så bör du kanske också fråga dig själv i vilken mån dessa grupper finns representerade i ditt personliga nätverk. Och om du och dina bekanta tillhör de grupper i samhället som faktiskt har makt att anställa människor eller att rekommendera anställningsbara människor till andra så bör du nog fråga dig om inte du själv är en del av problemet, innan du lägger hela ansvaret på politikerna.

1 kommentar:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera