lördag 11 april 2015

Etikens domän och motstridiga principer

Vad etik i grunden är till för torde vara att på ett systematiskt sätt yttra sig om vilka handlingar som är önskvärda, påbjudna, förbjudna o.s.v. Kan man då kalla en moralisk lära som endast yttrar sig om dessa saker på ett ofullständigt sätt för en fullfjädrad etik? Denna ofullständighet kan t.ex. uppkomma genom att man tillhandahåller svar på vilka handlingar som är förbjudna, men inte vilka som är påbjudna.

Det finns åtskilliga filosofer som gjort det till en grundprincip i sin "etik" att endast slå fast vad som är förbjudet. De mest slående exemplen är troligen libertarianska filosofer, exempelvis Murray Rothbard, som faktiskt kallat sitt (icke-ekonomiska) huvudverk för The Ethics of Liberty. Och den libertarianska "etiken" går som sagt ut på att ange vad man inte bör göra, inte vad man bör göra.

Hur långt skulle man kunna ta detta sätt att filosofera, utan att urvattna etiken så mycket att det inte längre rör sig om någon vettig handlings-lära över huvud taget? Skulle vi kunna hävda som enda princip att det är absolut förbjudet att svära och att alla andra handlingar ligger utanför vad etiken yttrar sig om? Skulle detta kunna kvalificera som en "etik" på något meningsfullt sätt?

Jag skulle nog vilja hävda att libertarianism inte kan kallas en "etik" i den här stipulerade (men ytterst rimliga) meningen. Däremot kan den troligen kallas en politisk filosofi, då vi med det politiska oftast brukar mena det som ligger inom (den fysiska) maktutövningens domän. Kan man då (eller vill man) klara sig med bara en politisk filosofi, men ingen etik?

För någon med en libertariansk politisk filosofi är det nog klokt att avstå från att utveckla en etik utanför det politiska, eftersom konflikter härvidlag kan uppstå mellan olika principer (och en etik kan knappast tillåta att motsatta handlingar är påbjudna), såvida man inte är ytterst tydlig med att den libertarianska politiska principen är överordnad de frivilliga handlingarnas etik. Här kan man t.ex. tänka sig att man enligt hedonistiska principer bör maximera välbefinnandet i världen så länge det inte innebär att man kränker någon människas egendom (och att man bör bestraffa dem som inte maximerar välbefinnandet med icke-politiska sanktioner). Man kan självklart ersätta hedonismen med någon annan moralfilosofi, men här skulle vi i alla fall ha en fullödig etik och inte endast en politisk filosofi.

Det gäller dock att man kan motivera varför den libertarianska principen ska vara överordnad t.ex. den hedonistiska principen. Varför ska den senare alltid ge vika för den första när principerna ger motstridiga rekommendationer (om man t.ex. kan förbättra välbefinnandet för många människor genom att kränka någons libertarianska rättigheter)? Alla normativa principer måste i botten ha någon intuition som grundval och kanske kan man hävda att man intuitivt kan "känna" att den ena principen är viktigare än den andra. Tar man detta som lösning på detta dilemma måste man nog också vara öppen med att andra människor kan "känna" det motsatta och anse att libertarianism bör ge vika om den kommer i konflikt med hedonismen.

Kan man istället "rationellt" bestämma vilken princip som ska vara överordnad? Förvisso kan man det, men isåfall har vi att göra med en ny princip som tycks vara överordnad både libertarianismen och hedonismen. Principen kan t.ex. vara att vid konflikter mellan dessa båda teorier så ska man välja den handling som ligger mest i linje med det omgivande samhällets traditioner. Här uppstår dock genast ett nytt rangordningsproblem som måste lösas antingen genom hänvisning till en annan överliggande princip eller också till en intuitiv känsla som säger oss att traditionsprincipen är överordnad den libertarianska principen (som i sin tur är överordnad hedonismen).

Är en rangordning av intuitioner en tillfredsställande lösning på problemet med den ofullständiga etiken, eller kan man kräva att en etik bör vara "heltäckande", d.v.s. utgå från en etisk princip som säger både vad som är förbjudet och vad som är påbjudet? För mig tycks inte det sistnämnda som ett nödvändigt krav, givet att man verkligen kan presentera en rangordning av intuitioner. Däremot tror jag knappast att det är lätt att presentera en rangordning som har stora utsikter att delas av de flesta människor.

Givetvis finns alternativet att fortsätta att endast uttala sig om politisk-filosofiska spörsmål och hävda att etik inte är något vi bör syssla med. Frågan är dock varför man i så fall anser att vi inte behöver någon etik. Om det är för att det skulle vara ganska lönlöst, då människor ändå är oeniga om vilka (frivilliga) handlingar som ska anses goda och onda, så torde detta även drabba den politisk filosofin. Om det är för att världen skulle bli bättre om folk sysslade mindre med etik, så tycks det här finnas en bakomliggande etisk(!) princip om vad som är en bra värld. Problemen hopar sig på nytt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar