måndag 2 november 2015

Murray Bookchins ekologiska anarkism

En tänkare som kan exemplifiera komplexiteten hos (vänster)anarkismen som jag talade om i föregående inlägg är Murray Bookchin (1921-2006). För honom är det inte staten i sig som är problemet, utan snarare hierarkier. Med "hierarki" menar han "the cultural, traditional and psychological systems of obedience and command, not merely the economic and political systems to which the terms class and State [...] refer. Accordingly, hierarchy and domination could easily continue to exist in a 'classless' or a 'Stateless' society" (The Ecology of Freedom, s. 4).

Den jämlikhet Bookchin strävar efter är alltså något djupare än ekonomisk jämlikhet och frånvaro av det slags exploatering som marxister oftast har talat om. Målet är en social och psykologisk ordning av icke-dominans som Bookchin anser ha existerat långt tillbaka i historien, innan "[t]he vision of social and natural diversity was alterted from an organic sensibility that sees different phenomena as unity in diversity into a hierarchical mentality that ranked the most miniscule phenomena into mutually antagonistic pyramids erected around notions of 'inferior' and 'superior'" (s. 7f). Staten är inte bara en samling byråkratiska och tvingande institutioner, utan ett "state of mind". Det finns en "inre stat" i våra psyken som gör att vårt beteende kontrolleras i långt högre grad än vad de faktiska tvångsinstitutionerna hos staten kan göra.

Speciellt för Bookchin är också hans åsikt att dominans över människor är kopplat till dominans över naturen, och därför behöver man se tillbaka och begrunda "primitiva" kulturers syn även på det senare. Mycket av det moderna miljötänkandet ("environmentalism") betraktade han med skepsis, eftersom det inte ifrågasätter "the most basic premise of the present society, notably, that humanity must dominate nature; rather, it seeks to facilitate that notion by developing techniques for diminishing the hazards caused by the reckless despoilation of the environment" (s. 22). Kan vi övervinna tanken att naturen ska domineras av människor, så kan vi nog lättare övervinna tanken att människor ska dominera varandra, tycks Bookchin anse.

Bookchin hämtar alltså inspiration från en förlorad "animistisk" och "organisk" tidsålder. Självklart vill han inte rakt av återvända dit, men hur ser han på den anarkistiska "revolutionens" former? Eftersom anarkism för Bookchin handlar om brist på hierarkier och dominans (i bredast möjliga bemärkelse) så är det just det man ska sikta på, och inte endast att fortsätta med business as usual, med skillnaden att statens formella institutioner är borta: "Revolution is [...] confronted not only with the task of smashing the State and reconstructing administration along libertarian lines; it must also smash society, as it were, and reconstruct human consociation itself along new communal lines" (s. 127). Detta synsätt är helt väsenskilt från "höger"-anarkismen, som ofta förordar kapitalism kombinerat med sociala hierarkier och traditionella livssätt (d.v.s. det som vi idag brukar kallar det "traditionella"), även om det finns (ett fåtal) anarkokapitalister som tror (och hoppas) att en anarkistisk (och kapitalistisk) framtid också kommer att kunna upplösa normer och traditioner.

Att Bookchins huvudmål är att avskaffa dominans (och inte staten i sig) gör att det är möjligt för honom att förespråka (direkt) demokrati som anarkistisk styrelsemodell. Den representativa demokrati som vi alla är vana vid är en metod att styra en stat, medan de olika typer av "direkt aktion" som präglar ett tillstånd av icke-dominans kan institutionaliseras i en typ av demokrati där gemensamma angelägenheter fattas ansikte mot ansikte av alla berörda - utan att man för den delen har skapat en "stat".

Sammanfattningsvis ser vi här kontrasten mellan höger- och vänsteranarkism mera konkret exemplifierad. I förstone skulle man kanske kunna tro att alla anarkister skulle kunna samlas kring målet att avskaffa staten. Men så enkelt är det alltså inte. Någon som Bookchin skulle knappast kunna gå med på att man helt enkelt successivt sänker skatterna till 0% och förklarar staten upplöst. Man måste också ha en idé om vad som ska komma därefter, och om det är ett tillstånd där psykologiska och sociala hierarkier verkar lika kraftigt som förut så är det knappast den rätta sortens anarkistiska revolution.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar